cariad

Mormor och morfar skjutsade oss till Norrköping där vi åt lunch och sedan tog tåget hem till Uppsala. Det är lättare för Elisabet att hantera hemkomsten när hon åker tåg, då blir hon inte ledsen alls utan bara glad när pappa möter och hon får komma hem igen.

Rent praktiskt är det förstås lättare att få bilskjuts hela vägen till dörren, men samtidigt är det roligt att åka tåg med barnen. De klättrar lite på sätet, om ingen sitter framför, men annars håller de sig numera mest på sina platser och är väldigt lugna. Tittar lite i böcker, tittar ut genom fönstret, pratar, fikar. Mycket behagligt!