Förkyld
Igår fick båda barnen vara hemma från dagis. Roland för att låta honom ta det lugnt med fingret, och Elisabet för att hennes resurs är sjuk, och om då ändå Roland skulle få vara hemma så unnade vi henne också en sovmorgon. Kvart i nio tassade hon in till kammaren, där jag precis hade vaknat.
-Mamma, mamma! utbrast hon glatt, och fortsatte med blicken runt i rummet: Är du frisk nu?
En fråga direkt till mig om hur jag mår, om än inte med ögonkontakt, det är stort det!
Häromdagen pratade hon om sina katter, vad de hade gjort. Den här flickan pratar i princip hela tiden, och jag skall erkänna att jag inte alltid lyssnar. Men hon påkallade min uppmärksamhet, och när hon fick den så upprepade hon vad hon sagt om katterna. Det här var det meningen att jag skulle höra. Katterna hade druckit ur sugröret på festisen, ville hon berätta!
Fablernas värld leks det med inomhus också. Vi har diverse hårda och mjuka djur som kan vara Tango Räv, Sture Bäver, Moss Hare, Drulle Sköldpadda och diverse andra. Hamstrar är det emellertid ont om - men då satte Elisabet ihop pek- och långfingret och förklarade att det var en hamster! Jag skulle göra likadant, visade hon, och då fick mina fingrar bli Lovisa Hamster.
På dagen igår tog maken med barnen på stan, för att jag skulle få vila, men på kvällen orkade jag vara ensam med dem då han gav sig iväg till sin hobbyverksamhet. Jag plockade fram leklera åt dem i köket, och kröp sedan ner i TV-soffan där jag hade häckat hela dagen. Ett halvt öra hade jag på dem, och när det plötsligt blev knäpptyst gick jag in i köket. Finns inget som är så misstänkt som tystnad.
-Behöver du bajsa? frågade jag.
-Jag har ju bajsat! förkunnade hon glatt.
Därav tystnaden.
Sedan healingen kan jag inte bli arg eller irriterad, och än har jag inte börjat bli uppgiven igen utan sade lugnt att jaha, då får vi ta bort det då.
Men det betyder inte att jag har börjat tycka det är trevligt att torka bajs. Det är fortfarande kladdigt och luktar illa. Om ni undrade.
Hej, har följt din blogg en tid, har själv en flicka på 4,5 år med autism (hon talar också bra men liknar inte din flicka så mycket annars). Ville bara tala om att jag inte tror på healing etc själv, men vi har provat sensomotorik (det är väl vad du menar med hjärngympa?) och min flicka gjorde stora framsteg nästan direkt. Sensory integration kör vi också, men din flicka verkar ju inte ha så stora problem på det området som vår. Även här ser vi stora framsteg. Så jag ville bara säga, kör på med detta, fysisk aktivitet kan aldrig vara skadligt!! Det är bevisat att vi alla mår bättre till både kropp och själ av motion. Så ta det lugnt, ni är på rätt väg! Vi vände oss till Annika Haglund på www.sensomotorik.net, och jag kan verkligen rekommendera henne. Tack för en fin blogg, jag hoppas fortsätta titta in framöver.
Tack för tips! Vi har bokat in en tid med habiliteringens sjukgymnast, som skall visa oss några sherborneövningar.
Lycka till själva, och välkommen tillbaka!
För mig är "tro på healing" detsamma som att tro på att tänka positivt, tro på att kärlek läker. Så det tror jag på.
