Rapport från förskolan
Personalen på barnens förskola är engagerad och empatisk, och berättar ofta små anekdoter för oss om vad som hänt under dagen. Det här fick jag höra:
Elisabet lekte med en mindre pojke från en annan avdelning. De åkte rutschkana tillsammans. Väntade in varandra, satte sig sedan tätt intill, Elisabet lade sin arm om pojkens axlar och läste av att han var redo och först då åkte de ner. Gång på gång på gång. Sedan gick de vidare till en liten lekstuga, Elisabet ledde pojken i handen. Han verkade vara så liten att han inte kunde prata, så Elisabet fick föra samtalet.
-Jag skall göra en tvättmaskin åt dig. - - - Så, nu är den färdig! - - - Vad skall jag köpa? - - - En anka!
Och så vidare.
Igår var vi på lekplatsen. Jag hade hjälpt Elisabet att hålla en kladdig glasspinne, och skulle nu gå bort till gungorna för att hjälpa Roland upp. Då ropade hon:
-Mamma, vänta!
Också första gången! Hon ropade på mig, bad mig om något som inte var ätbart!
För någon vecka sedan började hon med något mycket trevligt. Många gånger om dagen kommer hon och kramar mig, kryper tätt intill och säger:
-Jag älskar dig!
Någonting gör vi rätt med den här ungen!
Elisabet lekte med en mindre pojke från en annan avdelning. De åkte rutschkana tillsammans. Väntade in varandra, satte sig sedan tätt intill, Elisabet lade sin arm om pojkens axlar och läste av att han var redo och först då åkte de ner. Gång på gång på gång. Sedan gick de vidare till en liten lekstuga, Elisabet ledde pojken i handen. Han verkade vara så liten att han inte kunde prata, så Elisabet fick föra samtalet.
-Jag skall göra en tvättmaskin åt dig. - - - Så, nu är den färdig! - - - Vad skall jag köpa? - - - En anka!
Och så vidare.
Igår var vi på lekplatsen. Jag hade hjälpt Elisabet att hålla en kladdig glasspinne, och skulle nu gå bort till gungorna för att hjälpa Roland upp. Då ropade hon:
-Mamma, vänta!
Också första gången! Hon ropade på mig, bad mig om något som inte var ätbart!
För någon vecka sedan började hon med något mycket trevligt. Många gånger om dagen kommer hon och kramar mig, kryper tätt intill och säger:
-Jag älskar dig!
Någonting gör vi rätt med den här ungen!
Kommentarer
Postat av: Christina
Ja verkligen, någonting är det som ni gör helt rätt!! Och som du sade i förra inlägget, det är viktigt att prova och se om hon ändrar sig angående saker hon tidigare inte velat göra.
Jag tror att hon har sett att ni, i familjen, har jätteroligt tillsammans och nu förstår att hon måste göra något själv för att riktigt vara med på det roliga.
Postat av: Linda
Åhh jag blir alldeles varm i kroppen. Det är så roligt att läsa om alla framsteg Elisabeth gör.
Ni gör mycket rätt :-)
Ha en underbar helg!
/Linda
Trackback
