cariad

Lunchade med två mammor från föräldragruppen i veckan. "Hur är det med Roland då?" undrade den ena, som inte har träffat honom på länge.

Med Roland är det utmärkt! Han är den finaste lilla kille jag vet. Snart tre och ett halvt år. På utvecklingssamtalet häromveckan fick vi veta att han har väldigt bra motorik, och ett språk som är så bra och tydligt att han under en period fick vara med som språkstöd på läsvilan för de mindre. Sedan tyckte personalen att han behövde mer stimulans, så han fick sluta det jobbet. Överkvalificerad helt enkelt!

På dagis har han sina egna kompisar, men leker gärna med Elisabet också och är mycket mån om henne. Ibland blir de lite kiviga, det händer mest om rutinerna bryts för många dagar i rad. Till exempel vid olika lov, eller om någon av de ordinarie pedagogerna är borta flera dagar. Då blir Elisabet lätt lite instabil, och Roland retas lite extra. Men hemma märker vi ytterst lite av det. Visst händer det att framför allt Roland tar någon sak ifrån henne och hon blir ledsen, men det verkar inte som att han gör det bara för att reta henne utan för att han just då blir väldigt sugen på att ha just den saken. Han känner också var gränserna går. Till exempel tar han inte hennes katter. Jag vill inte ens tänka på vilken situation vi skulle ha här hemma om han ville reta upp henne på pin kiv! Han vet ju precis vad som triggar henne.

Medan Elisabets känslokarta är ganska begränsad (hon är oftast glad, ibland ledsen, ytterst sällan arg och då går det över blixtsnabbt, och aldrig är hon tjurig) så kan Roland vara riktigt sur ganska långa stunder. Sur blir han om vi säger åt honom att han inte får något han vill ha, eller får göra som han vill, som att ta ifrån Elisabet det hon leker med. Då får han grymma ögonbryn och ryter:
-Jag har inte tid med det här! Då går jag härifrån!
-Ja, gör det du, tycker jag.
Då kan han gå ut ur rummet och smälla igen dörren, för att en stund senare titta in och upprepa:
-Då går jag härifrån!

Sängdags är en dröm.
-Jag vill lägga mig i sängen, säger han och kryper ner.
Ofta lägger jag mig samtidigt, och då skall jag sjunga om bockarna Bruse, gamla farbror tusenfoting Trask och trollmors vaggvisa. Annars lyssnar han gärna på en skiva, eller vill att pappa skall ligga bredvid honom en stund. Han sover fortfarande med blöja. Imorse vaknade han och sade:
-Det är mycket lättare att kissa i blöjan!

Morfar är största idolen, och då och då vill han ringa och berätta något som han har gjort. Besvikelsen är gränslös om det då är mormor som svarar i telefonen! Annars kan han prata länge med morfar, gå runt i lägenheten och sjunga alla sånger han kan. "Hej då så länge", säger han när han har pratar färdigt.

Det blir mycket film för unge herrn. Trolltyg i tomteskogen, Lucky Luke, Shrek, Robin Hood, spöket Laban... Ibland tycker vi att han skall leka lite först. Då kanske han går iväg i fem minuter, kommer tillbaka och säger "Nu har jag lekit!"

Roland är den bästa tänkbara bror till Elisabet. Han har lärt henne så mycket, och nu när hon börjar ta egna lekinitiativ så hakar han på och härmar henne. I söndags morse vaknade Elisabet först och gick in till lekrummet, och när Roland vaknade så kastade han inte ens en blick på mig utan gick rakt in till henne. Därinne lekte de en lång, lång stund och var som en välregisserad reklamfilm för syskonskapet. De har något visst tillsammans, de där två!