cariad

När vi kom hem efter badet idag, hade jag en mysig stund med barnen i sängen. Båda hade precis blivit av med stinkblöjor och var blöjlösa. Jag kände mig präktigt pedagogisk, och ritade några sociala berättelser. Först om badet, att Elisabet skall bada i bassängen nästa gång (ja så roligt det blir), sedan en ny vända med toalettbesök. Igår kissade Elisabet på mattan i sovrummet, så jag ritade en bild om det.
Mamma: -Skall man kissa på golvet?
Roland och Elisabet: -Neeej!
M: -Skall man kissa i sängen?
E: -Nej!
M: -Var skall man kissa?
E: -I badrummet!
M: -Bra!

I detta ögonblick ställer sig Elisabet och kissar på golvet.
M: -Men Elisabet, var skall man kissa?
E: - I badrummet!

Ja, helst. Bort med kisskläder, torka golvet, starta tvättmaskinen med denna omgång samt det som blev kissigt på dagis. Då kissade hon visserligen på toaletten vilket var bra, men det skvätte väldigt åt alla håll.

Elisabet lägger sig på sängen igen.
M: -Vill du ha byxor och strumpor?
E: -Ja!

Tre minuter senare:
E: (gnyr) -Jag kissade igen!

I sängen. På överkastet som jag tvättade igår för att det blev nerkissat. På både mitt och makens täcken. Argh.
M: -Var skall man kissa?
E: (ynkligt) -På toaletten!
M: -Så varför kissar du i sängen?
E: -Inte skrika!

Nej, jag skrek inte. Försökte låta sådär bestämd som sist, då när hon faktiskt gick och bajsade på toaletten, men jag var nog för uppgiven. Jag gav upp för kvällen och satte på henne en blöja. Tur det, för en kvart senare lade hon av ytterligare ett lass. Tur att inte det hamnade någon annanstans, får man väl tänka. Och tur, eller välplanering, att vi har egen tvättmaskin. Den gemensamma tvättstugan i källaren kan man bara boka sex pass i månaden. Tjingeling.

Läste om autistmamman som jublade när hennes åttaåring äntligen blivit torr. Jag kan sannerligen sympatisera med henne!

Just nu känner jag för att använda sociala berättelser för att torka upp nästa olycka med.