cariad

Idag skall Elisabet bada. I vattnet. Med en katt som tål vatten.

Tidigare har jag skrivit att det egentligen inte spelar mig någon roll huruvida hon faktiskt är i bassängen eller inte, eftersom allt runtomkring är så mycket träning. Men nu kan hon det här med att åka buss, byta om, duscha, vara vid bassängen och titta på barnen. Det är dags att pusha henne vidare. Vi har pratat om det hela veckan, och hon har också pratat mycket på sitt sätt om vad som händer i badet.

Elisabet: -Vem är det som är vaken?
Mamma: -Nippertippan! (sjunger Vaknade gjorde Nippertippan, vaknade gjorde jag, vaknade gjorde alla som i ringen var!)
E: -Vem är det som sover?
M: -Nippertippan! (sjunger den versen)
E: -Vem är vaken så här? (visar det tecken som pedagogerna gör med fingrarna vid ögonen som illustrerar att man vaknar)
M: -Nippertippan!
E: -Vad gör man i badet?
M: (berättar vad man gör)
E: -Vem är det som är brun?
M: -Lilla Svetlana är brun!
E: -Vem är det som är vaken?
M: -Nippertippan! Och nästa gång skall du också vara med och sjunga den.
E: (fundersam paus) -Jag vill inte.
M: -Okej, du behöver inte vara med och sjunga. Men du skall bada i vattnet.
E: (begrundar)
M: -Och bli alldeles blöt. (Bäst att förtydliga, så att hon inte nöjer sig med att doppa tån.)
E: -Jag vill inte bli blöt.
M: -Du skall bli blöt, du och jag tillsammans, och den lilla katten som kan nicka med huvudet (och som tål vatten).

Ingen gråt och inga högljudda protester. Jag är dock beredd på att det kan gå hursomhelst när vi väl är i situationen. Jag har min strategi klar. Vara ute i god tid så att bassängen kanske är tom. Vid behov ta ungen i famnen och lyfta ner henne i vattnet. Ha inställningen det får gå som det går. Ha snabbnumret till änglalinjen redo. Vara beredd på att sitta en lång stund med henne i famnen efteråt om det behövs, och skall därför packa ner badrocken också.

Vill ni skänka oss en extra tanke vid halv tvåtiden idag? Jag tror ju på tankens kraft!