Berättelser
Senaste tiden har det varit väldigt mycket skitsnack på bloggen, rent utsagt, men det händer mycket på andra fronter!
För första gången någonsin börjar Elisabet utan uppmaning att berätta om filmer hon har sett, eller saker hon har varit med om. Inga långa sammanhängande berättelser, men ändå! Hon berättar direkt till oss, inte ut i luften. Hon väljer själv att berätta. Det är så stort!
Vi leker mycket med Visnu och Äve, den lilla pojken och hans tama hasselmus som vi berättar sagor om.
-Kan man göra Äve av en vitklöver? undrar Elisabet. Kan man göra Visnus huvud av ett blåbär?
Och vi gör. Surrar ihop pinnar med blommor och grässtrån, gör ibland kläder av blad. De ser olika ut varje gång, men det bryr hon sig inte om.
Häromdagen kom hon på en egen lek. Visnu lade sig att sova med tuppen (en blomma) som huvudkudde! Tuppen protesterade bestämt! Jag är ingen kudde! Jag är en tupp! varpå Elisabet skrattade och hoppade i skogen. Grisen (en klassisk kotte med fyra pinnar) kom och hjälpte tuppen att välta bort Visnu, men strax var han där igen. Det var så roligt! Ett blad fick bli täcke.
I förrgår åkte hela familjen till stranden för första gången sedan förra sommaren. Det tar tio minuter att cykla till en fin och lugn sandstrand från mina föräldrars hus.
Elisabet ville inte åka till stranden, men satte sig ändå i cykelkärran. Där förkunnade hon att hon inte tänkte bada, inte tänkte leka i vattnet utan bara leka i sanden. Vi svarade att hon fick göra precis vad hon ville, och inte var tvungen till någonting!
Förra året fick vi knappt upp henne ur vattnet, medan Roland var lite försiktigare och ganska fort ville åka hem. Nu var det han som snabbt klädde av sig och pinnade ut i vattnet som till att börja med fortfarande var ganska kallt. Elisabet gick ner till strandkanten och började gräva. Blev lite blöt om fötterna, så då fick hon gå barfota. Man kan bada med fötterna, konstaterade hon nöjt. En stund senare åkte även byxorna av, men tröjan skulle hon behålla. Det fick hon. Så gick hon där i vattnet, länge, och pratade och sjöng lyckligt för sig själv medan hon lyfte upp tröjan så att hon skulle kunna bada så mycket som möjligt.
Jag höll ett öga på hela min badande familj och tänkte än en gång att jag har precis allt här i världen!
Vilken fantastisk blogg du skriver! Kärleken formligen v ä l l e r fram mellan raderna. Vilket arbete ni gör allihop. Och det bästa av allt är att ni har roligt när ni gör det - härligt!
Tack för att du skriver, det är så fint att läsa. För någon som själv jobbar med barn innehåller det dessutom en massa tips och idéer.
Tack själv!
Visst har vi roligt! Kämpigt ibland, men det gör de fina stunderna så mycket mer värda. Om vi inte haft så mycket besvär med toaletten, så hade vi inte blivit så lyckliga när det orndar upp sig!
