Att tro på habiliteringen

Habiliteringen i vår stad verkar, så här långt, bestå av kompetent och varm personal som uppriktigt bryr sig om oss och Elisabet. Vi har inte haft vårt första planeringsmöte för året än, så jag vet inte vad de tänker hitta på men jag försöker peppa mig själv med positiva tankar.

Jag läser och begrundar alla kommentarer jag får. En del av vitsen med den här bloggen är ju att jag skall kunna ventilera mina tankar och föra en dialog med er. En av er skrev såhär:

Alla metoder hab erbjuder är inte från början uppenbarligen till hjälp, men på sikt kan dess verkan bli mer och mer tydlig även om de kan förefalla vara "omvägar" i förstone.

Det här är mitt största problem att brottas med. Så mycket konstiga idéer har funnits kring detta. Så mycket bisarra metoder. Och på autismforumen berättas om märkliga beteenden. Just nu hålls en diskussion om en läkare som förklarade för en förälder att dess barn omöjligt kunde vara autistisk. Autister vill nämligen inte ha några vänner, och vill bara vara för sig själva. Och en tysk psykolog som arbetar särskilt med diagnoser, förklarade för hästpojkens pappa att autistiska barn var blyga, tysta och rädda för djur.

I julas berättade jag för några väninnor om hab-psykologens prat om att vi handgripligen måste lära våra barn vissa saker, som till exempel att leka kull. Det har jag berättat om här också, om hur upprörd jag blev. Kull som jag avskyr så innerligt. Mina vänner blev tysta en stund.
-Det låter som en väldigt märklig sak att fokusera på, sade en.
-Ja, höll en annan med. Det är ju faktiskt väldigt obehagligt att bli jagad.
Och när jag frågade om syftet, så fick jag inget svar som jag kunde godta.

Har vår habilitering hittat rätt svar? Eller famlar de, precis som man verkar ha gjort för inte alls särskilt länge sedan? Håller de god min i elakt spel för att invagga oss föräldrar i trygghet?

Jag vill tro. Jag vill kunna bestämma mig för att tro. Men än så länge kan jag bara hoppas.

Kommentarer
Postat av: Christina

Detta är orsaken till att jag har svårt att tro på "dagens metoder" när det gäller något alls som har med psykiatri (och i viss mån annan sjukvård) att göra: http://tmagazine.blogs.nytimes.com/2010/11/30/phantom-twin/ -- de gjorde vad man trodde var rätt på den tiden, och det var helt åt fanders fel.



Jag tror du har helt rätt i att inte tro på allt man säger till dig på habiliteringen -- men däremot är det nog viktigt att överväga allt och fatta ett beslut grundat på så mycket fakta som möjligt.

2011-01-24 @ 20:24:38
Postat av: Christina

Detta är orsaken till att jag har svårt att tro på "dagens metoder" när det gäller något alls som har med psykiatri (och i viss mån annan sjukvård) att göra: http://tmagazine.blogs.nytimes.com/2010/11/30/phantom-twin/ -- de gjorde vad man trodde var rätt på den tiden, och det var helt åt fanders fel.



Jag tror du har helt rätt i att inte tro på allt man säger till dig på habiliteringen -- men däremot är det nog viktigt att överväga allt och fatta ett beslut grundat på så mycket fakta som möjligt.

2011-01-24 @ 20:25:23
Postat av: Elisabets mamma

Och framför allt: magkänsla och sunt förnuft!

Skulle Elisabet vara autistisk för att jag är en kall mamma?

Skulle en cp-skadad person bli av med sitt handikapp idag genom att krypa runt, runt, runt i en gymnastiksal en hel sommar för att lära kroppen det beteende den borde haft i bebisstadiet?

2011-01-24 @ 21:58:32
Postat av: Elisabets mamma

Och framför allt: magkänsla och sunt förnuft!

Skulle Elisabet vara autistisk för att jag är en kall mamma?

Skulle en cp-skadad person bli av med sitt handikapp idag genom att krypa runt, runt, runt i en gymnastiksal en hel sommar för att lära kroppen det beteende den borde haft i bebisstadiet?

2011-01-24 @ 21:59:30
Postat av: Elisabets mamma

Och framför allt: magkänsla och sunt förnuft!

Skulle Elisabet vara autistisk för att jag är en kall mamma?

Skulle en cp-skadad person bli av med sitt handikapp idag genom att krypa runt, runt, runt i en gymnastiksal en hel sommar för att lära kroppen det beteende den borde haft i bebisstadiet?

2011-01-24 @ 22:00:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0