cariad

Många vill vänta med att berätta om sin graviditet tills de känner sig säkra, tills risken för missfall är mindre. Så har inte jag tänkt, jag har gladeligen ringt släkt och vänner och berättat för mannen framför mig i ICA-kön samma dag som stickan visat plus.

Men nu kan jag dra en parallell:

Igår hade resursen Anna skrivit i vår kommunikationsbok att det varit en stor dag, Elisabet hade bajsat på toaletten! Två gånger! Och idag har hon bajsat fyra gånger på toaletten på dagis, och ingen i byxan! Förstår ni - inga smutspåsar att bära hem och skrubba rent! Vi har haft skrubbfria dagar förut också, men de växer inte på träd och hon har aldrig förut bajsat med någon annan än familjen närvarande.

Och jag är lite rädd för att skriva om det. Jag, som alltid predikar att man skall ta ut glädje i förskott så ofta man kan, jag vill nästan inte berätta om det här fantastiska.

Men eftersom hon sket i brallan hemma både idag och igår, så törs jag ;)

Än har vi en bit att gå, men nog är vi på väg!

Kommunikationsmässigt också. Roland lade ett stort lass på toaletten igår, och fick då en tablett (sockerfria Läkerol). Elisabet ville också ha en.

-Varför skall du få det? frågade jag, eftersom hon inte alls hade varit på toaletten då.
-För att jag bajsade på toaletten på dagis! förkunnade hon.

Gissa om hon fick sin tablett? Jo, det kan ni tro!