cariad

Ända sedan Elisabet var liten, har hon tyckt om att ha olika saker i händerna. Helst djur, men annat går bra. På porträttet vi tog när hon var drygt ett år, håller hon i en bläckpennkork och skrattar så förnöjt.

I skrivande stund, klockan elva på kvällen, bär hon på följande:

*Vitis (liten mjukiskatt)
*Vitte (stor mjukiskatt)
*en plyschhund
*en legogubbe
*en tandborste
*ett halsband
*två hårda plastgrisar
*två suddgummin i form av fjärilar

och hon gråter översiggivet för att jag inte kan hitta det tredje fjärilsuddgummit. Man kan ju inte bara ha två.

Jag har letat, och försökt trösta, men hon är för trött just nu. Min lilla gumma.