cariad

För några år sedan köpte mormor fyra plastglas och plastskålar till barnen med olika djur på, femkronorsartiklar från Åhléns som snabbt blev slitna. Elisabet skall naturligtvis alltid ha katten. Skålarna är inte lika ofta använda, så där är det lätt. Men glasen är så nötta, att av katten syns inte ett enda spår! Hästen är ganska tydlig, men grisen och kossan är nästan lika bortnötta som katten.

Ändå ser hon. Granskar glaset noga, och konstaterar nöjt att jaadå, det här är katten! Det går inte att lura henne, även om vi råkar försöka ibland när vi själva inte ser skillnaden.