cariad

... blev sex underbyxor, två byxor och två par strumpor. Nu har Elisabet nämligen slutat säga till i tid när hon behöver kissa. Undebyxorna är nästan alltid lite kissiga.

Det är då man drar ett djupt andetag och tänker på allt hon faktiskt kan.

Hon klarar att byta avdelning på dagis galant.
Hon klarar spontanitet, oplanerade aktiviteter, kalas, restaurangbesök, att gå i affärer.
Hon kan säga vad hon vill och inte vill, säga tack, hejdå och godnatt i rätt situationer.
Hon kan fråga om hon vill veta något.
Hon kan känna empati, kärlek, vänskap, humor.
Hon vill bli mer och mer självständig.
Hon har allt lättare för att acceptera att djur äter mer än en enda sak, och har lättare för att låtsas.
Hon sover bra hela nätterna igenom.

Många andra autistföräldrar skulle säkert byta sina problem mot lite smutstvätt utan att blinka!

Perspektiv. Det är det som behövs.