cariad

Elisabet rynkade ihop sitt lilla ansikte till en mycket märklig grimas.
-Vad är jag? frågade hon.
-Jag vet faktiskt inte, svarade jag förbryllad.
-Är jag arg?
Naturligtvis! Hon försökte härma hur jag ser ut när jag leker att jag är arg.
-Varför är jag arg? fortsatte hon.
-Ja, varför? ville jag förstås veta.
-På skatan!
-Varför är du arg på skatan???
-Den satt på mitt huvud! Den får inte vara inomhus.

Hon sade varför och hon låtsas att hon är arg. Som sagt, steg för steg!