Roland

En av de största anledningarna till att vi har det så lugnt trots allt, är att Roland är så oerhört snäll och mån om sin storasyster. Han vet ju precis vad som triggar henne, och skulle kunna reta henne till vansinne. Men han gör det aldrig. Istället försöker han trösta henne, hämtar hennes favoritgosedjur, klappar henne. Så är det på förskolan också, berättar personalen.

Som igår. Han hade på pin kiv kunnat framhärda att det minsann var många många fåglar, bara för att Elisabet blev upprörd. Visst upprepade han ett par gånger att det var fåglar, men det var för att bekräfta en sanning, och lite för att kolla av: "Mamma, Elisabet säger att det är en katt, men visst är det väl fåglar?" Det är här vi som föräldrar aldrig får låta Elisabets uppfattning dominera. Det vore ju så enkelt att säga till honom att "vi säger att det är en katt så håller hon sig lugn". Frestande ibland. Då har vi kommit på kompromissen, att Elisabet leker att det är en katt. Just nu fungerar det ganska bra.

Att se in i Rolands ögon är som att dricka ett klart, svalt källvatten. Så rent och gott! Det finns inte ett uns av svek eller illvilja i dem. Ofta glittrar de av bus, och han älskar att brotta ner sin syster när de leker. Men han gör henne aldrig illa med flit. Inte ens under den korta period förra året då hon kunde nypa och bita honom om hon blev frustrerad och inte fann ord. Då tittade han bara olyckligt på henne med stora oförstående ögon. "Inte nypas!"

Han lär henne så mycket om att vara barn. Sådant vi vuxna aldrig kan göra. I somras bodde vi på hotell en natt, och i frukostmatsalen tog han henne i handen och sprang runt bland borden med henne. Gömde sig med henne bakom gardinen. Lärde henne att busa. Sådant gör mig alldeles tårögd av lycka.

Jag har världens underbaraste dotter - men också världens underbaraste son!

Kommentarer
Postat av: Weronica - En mammas dag

Ibland undrar jag om man på något vis intar de roller som man behöver göra i en familj. Eller finns allt från början? Det är en utmaning att höra allas röster, se till allas behov. Att man faktiskt måste få lika mycket gehör om om man är tyst och försiktig, än om man är den som vrålar och agerar.



Så fint du skriver om deras bus och lek. Hjärta.

2010-10-28 @ 12:31:04
URL: http://www.enmammasdag.com/weronica

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0