Orsak?
Hjärnan fungerar annorlunda hos personer med autism. Det är enkelt att vara överens om. Men varför är en svårare nöt att knäcka.
Är det ärftligt? Händer det något i hjärnan redan på fosterstadiet som är förprogrammerat? Tanken känns inte alls främmande, med tanke på att Elisabets kusin också har fått en autismdiagnos.
Är det alla kemikalier runt omkring oss som ställer till elände? Jag såg en hemsk film härom veckan av Stefan Jarl, där han intervjuar flera forskare om vad som egentligen har hänt med djur och människor sedan industrin började släppa ut en ofattbar mängd kemikalier i naturen. Ämnen som vart och ett för sig anses vara ofarliga, men tillsammans gör de försöksråttor sterila och får manliga djur att utveckla kvinnliga könsorgan. Även i naturen, inte bara i laboratorier. Moderkakan, som är menad att skydda fostret, pumpar genom vårt eget kontaminerade blod in kemikalier i våra barn. Under vissa utvecklingsfaser är embryot extra känsligt, och många forskare tror att förutsättningarna för autism och andra avvikelser grundas redan där.
Är det new age-rörelsen som har rätt? Där finns en uppfattning om att många av de barn som idag får diagnosen ADHD eller autism egentligen är himlasända varelser med speciella egenskaper som är nödvändiga för att mänskligheten skall kunna överleva. Att många av de autistiska barnen egentligen är "kristallbarn".
Eller en kombination av alla dessa tre, och kanske något mer?
Jag funderar inte så mycket på varför Elisabet är som hon är, inte mer än att jag lyssnar på de olika teorierna och tänker att jaha, kanske det är så. Det är ingen idé att anklaga sig själv, och sörja över att man inte, innan man blev gravid, flyttade ut på landet och enbart levde på ekologisk mat och aldrig bar färgade kläder, aldrig tog emot ett kvitto (som är fullt av kemikalier nuförtiden), aldrig vidrörde plast, aldrig använde makeup eller duschtvål eller schampoo eller eller eller... Då blir man tokig.
Nu är det som det är. Och det är att Elisabet är en gåva. En otroligt värdefull gåva som får mig att må så otroligt bra. Kristallbarn eller ej, kemikaliepåverkad eller ej, så gnistrar hon av livet självt.
det är det som är det viktigaste att du inte anklagar dig själv, att du ser hur underbar Elisabet är o vilka gåvor hon för till livet. Jag är oerhört tacksam över att få läsa din blogg och ta del av dina tankar och din glädje kring dina underbara barn.
Varma kramar skickar jag till dig o din familj
Kram Åsa
Hej igen.
Finns ett podradioprogram (nedladdningsbart)om forskning kring flickor med autism tror att det var programmet som heter kropp och själ.
MVH Helena i Uppsala
Hej, vilken fin blogg du har. Den kommer jag att följa. Har själv en 6-årig son med autism och en 3-årig dotter. Jag har lite svårare att se allt så positivt som du. Min son utvecklades normalt fram till 3,5 år och tappade sen färdigheter och språket var helt borta vid 4 års ålder. Nu har en del språk kommit tillbaka men inte till den nivån som det var. Jag tänker ibland att lika snabbt som det kom kan det väl försvinna, men så är det nog inte.
Hälsn. Mia
Åsa - tack själv, jag är glad om mina ord kan berika någon!
Helena - tack för tipset! Jag har fått lite litteraturtips om just flickors autism också som jag skall kolla upp.
Mia - jag skulle nog också ha svårt att vara så här positiv om Elisabet plötsligt hade tappat en massa. Nu verkar det som att hon ganska tidigt tog en annan väg än sina jämnåriga. Jag behöver aldrig jämföra med vad hon kunde tidigare.
