cariad

Elisabets intresse för språket har givit henne en särskild sorts humor.
När hon var runt två-tre, och hennes intresse för bokstäver var som störst, tittade hon lurigt på oss med glittrande ögon och sa:
"Lilla ä har bara en prick!"
(fniss och skratt)
"Lilla i har två prickar!"
(ännu mera skratt)

Nu är det en och ett som är roligt att skoja om
"Det heter ETT kaka!"
"Det heter EN lejon!"

Varpå man tar tag i henne och busar runt, och säger "Nej så heter det inte, nej så heter det inte!" och pussar henne på magen. Lika roligt varje gång.
Lillebror är med och busar, men vill då och då försäkra sig om hur det egentligen ligger till, och säger:
"Det heter ETT lejon!", vilket vi förstås bekräftar.

Som tur är blir inte Elisabet upprörd över det, utan skrattar vidare och hävdar envetet att det heter EN. Och har full koll på att det egentligen är precis tvärtom.