Hemuppgift till fjärde träffen

Kommunikation, samspel och lek hette dagens lektion. Hemuppgiften tog emellertid mer än dubbelt så lång tid att gå igenom som det var tänkt, så det blev en ganska kortfattad genomgång. Berättar mer om den senare. Nu har jag mer lust att berätta om hemuppgiften till fjärde träffen på onsdag, som handlar om att vi skall leka med vårt barn. Fem frågor skall besvaras:

* Vad lekte ni med ert barn?
* Hur planerade ni lekstunden?
* Fick ni några samspelstillfällen i lekstunden?
* Hur länge varade lekstunden och hur avslutades den?
* Hur skulle ni kunna vidareutveckla leken?

Full av inspiration kastade jag mig in i uppgiften när vi kom hem. Jag hade en tanke på att plocka fram mitt psalterium och kombinera Elisabets intresse för bokstäver och musik, men tänkte sedan att det kanske var bäst att leka med playmobil och djur som vi gör ibland.


Så här ser mitt psalterium ut

Men Elisabet var inte alls sugen på att leka med djuren, och var lite smågnällig så jag föreslog att vi skulle kramas på sängen. Dit tog jag med psalteriet och började spela lite på det. I en minut var hon intresserad, sedan skulle vi lägga undan det! Vi skulle läsa en bok istället.

Jag lade instrumentet åt sidan på sängen, och satte mig tillrätta med henne tätt intill på sängen och boken "Mina första 1000 ord" i knät. Hennes sätt att läsa den typen av böcker är att hon frågar "Var står det...?" och så skall jag säga ett ord varpå hon letar upp det. Hon är suverän på att hitta även svåra ord som hon aldrig har hört förut. För att utveckla den här leken försöker jag prata lite mer runt orden. Till exempel, när hon hittat ordet hundkoja så frågar jag vem som bor i den, och får ganska ofta ett svar. Den här situationen är den som har bäst förutsättningar att utvecklas till ett samspel. När vi tittade på sidan om kroppsdelar, så frågade jag var hennes hår var, och näsa, och öron, och frågade detsamma om de små plasttigrar hon höll i händerna. Var är tigerns ben? "De har bara tassar!" hävdar då Elisabet.

En annan lek med den här boken är att hon kan fråga vem barnen i boken föreställer. Då ger jag namn på barn på dagis, och har sedan fullt sjå med att komma ihåg vilket barn som var vilket...

Ytterligare en rolig sak med orden är att hon håller för delar av ordet och säger "Nu står det...?" varpå jag säger vad det då står. Mina blir Min när man håller för a, och ina när man håller för M. Man kan också hålla för en del av en bokstav för att se vad som händer, som att d blir ett l när man håller för bubblan och ett c när man håller för stapeln. Eller hålla boken uppochned för att se om det blir någon annan bokstav då. M blir ju W, S är likadant, n blir u.

När vi hade tittat i boken och samspelat kring den i ungefär 20 minuter, blev hon intresserad av psalteriet igen och frågade om bokstäverna som jag klistrat dit för att hitta rätt toner. Jag slog på strängarna med en liten pinne, men då tog hon den och lade i strumplådan. Då knäppte jag med fingarna, varpå hon härmade mig efter en stund. När Roland bad pappa om en kaka hörde hon det och gick själv och bad om en, men kom genast tillbaka till mig. Jag hade då plockat fram pinnen igen och spelade några enkla melodier som hon känner igen. Hon lyssnade mycket uppmärksamt och tog sedan pinnen ifrån mig för att själv spela.

"Det ser ut som en...?" frågade hon på sitt karakteristiska hoppa-över-sista-ordet-sätt.
"Som en triangel?" föreslog jag.
"Det gör det. Med...?"
"Med strängar?"
"Det är det. Var det tokigt?"
"Tycker du att det var tokigt?"
"Det var det."

Sedan kom hon på att man kunde slå med pinnen på själva resonanslådan också. Hon tittade på mig, lite undrande och sökande, som "är det här okej?" och jag uppmuntrade henne.

I sammanlagt trekvart lekte vi med boken och psalteriet innan hon själv avbröt leken för att hon ville ha ett äpple. Sedan var det dags att laga middag. Flera gånger under kvällen har hon återvänt till psalteriet och spelat på det.

Bokleken vidareutvecklar vi så gott vi kan hela tiden genom att försöka prata mer och fråga kring orden och bilderna. Psalterieleken kan jag utveckla genom att prata om melodier, och fråga om hon kan hitta en viss bokstav och knäppa på den strängen.

En väl och gärna genomförd uppgift!


Kommentarer
Postat av: Christina

Jag tycker det är fantastiskt att hon är så språkintresserad! Och jag tycker att er interaktion i den leken är nog så avancerad -- ett lite annorlunda samspel än man väntar sig med barn kanske, men det spelar ju ingen roll om det är annorlunda, det kan vara desto mera spännande på det sättet...

2010-11-23 @ 21:14:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0