Kisseri

Ända sedan Elisabet var nyfödd har hon fått vädra stjärten långa stunder. När hon var två tänkte vi att det kanske kunde vara dags att försöka introducera potta eller toalett, på sommaren när hon var ute mycket. Det fungerade inte. Inte sommaren efter den heller, eller nästa. I bästa fall tog hon av sig byxorna strax innan hon kissade, i näst bästa fall talade hon om när hon hade kissat, i sämsta fall sade hon ingenting alls. Om somrarna är vi hos barnens mormor och morfar. Utomhus är det inga problem, men i de flesta rum inomhus är det heltäckningsmattor som inte alls mår bra av att man kissar på dem. Hemma har vi linoleum, men där har vi också soffa och säng som vi helst håller kissfria.

På dagismorgnar, när det är vi som väcker henne, är blöjan ofta torr. Då sätter vi henne på toaletten direkt. Ibland kommer det något då, ibland fem minuter senare, ibland kryper hon tillbaka till sängen och kissar där. Innan vi går till dagis tar vi på henne en blöja, eftersom de ofta gör utflykter direkt på morgonen och är ute i flera timmar. När de går in, tar personalen av henne blöjan och sätter henne på toaletten enligt dagistider. Ofta går det bra, men åtminstone någon gång i veckan har vi med oss kissklädpåsar hem. När vi hämtar henne försöker vi få henne att gå på toaletten. Ibland går det, oftast vill hon inte. Nu när det är vinter så tar vi då på henne en blöja, för vi vet av erfarenhet att om vi dröjer oss kvar ute vid någon lekplats, eller går och handlar, då måste vi tvätta när vi kommer hem. Det blir för kallt för henne på vintern om hon blir blöt.

Hemma tar vi också nästan alltid av blöjan så fort vi kommer in. Det beror ärligt talat på hur trötta vi själva är, hur mycket vi orkar vara uppmärksam på hur mycket hon dricker och när hon senast kissade. Och efter två-tre kissolyckor på en kväll, då tar vi på henne en blöja. Och till natten.

Det kan vara så att hon helt enkelt inte känner när hon behöver kissa. Vi kan sätta henne på toaletten, hon går därifrån och en minut senare kissar hon på golvet. Ibland när vi säger "Vi skall kissa" så säger hon nej, men ibland följer hon med. Kanske kommer det då något, kanske inte. En enda gång har hon själv gått in på toaletten och lagt handen på locket, och har då kissat när vi har satt henne på toaletten. En gång.

Roland är så stolt när han kissar på pottan! Hela han strålar, han talar glatt om att det kom kiss, och han kan också säga att han behöver kissa när han har kalsonger på sig. Med honom skulle man kunna använda sig av belöningssystem och beröm för att få honom torr ganska snart. Men Elisabet bryr sig inte ett dugg om sådant. Det här med förstärkning och köret som vi hörde på andra kursdagen, det får jag inte in i hennes beteende här. Man kunde tycka att kissa på golvet, bli blöt och ledsen borde leda till att man till slut försöker att inte kissa på golvet. Jag kan inte se något som förstärker beteendet att kissa på sig. Uppmärksamhet? Det får hon ju ändå, på så många andra sätt.

Det finns en toakurs på habiliteringen som jag skall höra mig för närmare om, men om det är så att hon inte kan känna när hon är kissnödig, hur skall vi då få bukt med det här? Är det ens någon idé att vi fortsätter kämpa just nu? Ja, det är det, eftersom hennes stjärt mår bäst av att få lite luft, men ni förstår nog min tanke. Ur ett egoistiskt perspektiv skulle det vara mycket trevligare att inte behöva fundera på huruvida hon tänker kissa i sängen när hon ligger där och myser.

En annan besk sak med det här är att blöjor i storlek 7 är dyrt. Vi har ingen bil, men cyklar till stormarknader för att kunna köpa några paket i taget till ett lite lägre pris. Jag har sagt att den dagen vi har två blöjfria barn, då skall vi fira med tårta. Men - idag fick vi veta av en familj som också har ett barn med autism, att eftersom fördröjd torrhet är en del av diagnosen, så har vi rätt till gratis blöjor! Vi trodde knappt våra öron. Det gjorde inte de heller när de fick höra det av deras barnläkare, men så var det. Några gånger om året levererades ett storpack blöjor hem till dörren. Nu var deras barn torrt, så vi fick med oss det som var kvar av deras senaste leverans. Och på måndag skall jag ringa om det här. Gratis blöjor, ja tack!!!

Kommentarer
Postat av: Helena i Uppsala

Det skulle kunna funka med förstärkning, kanske något ätbart, även om du inte förstår nu hur det skulle gå till, ibland funkar det även om man inte fattar varför. Har du hört talas om sociala berättelser?

2010-11-28 @ 12:12:42
Postat av: Nickan

Jag har lite dålig koll på hur gammal Elisabeth är inser jag.

Ingen av mina slutade med blöjor fören de var nästan 4 år, och i Benjamins fall hände olyckor ofta nästan 2 år efter det. Det var sent om man jämför men vi kände ingen bråska innan.

2010-11-28 @ 15:34:59
Postat av: Medicago

Förstärkningen ligger väl i att bli av med obehaget att vara kissnödig? Antagligen uppmärksammar E inte att hon är kissnödig för än nödigheten når över tröskeln till panikkissnödig? Hon är nog inte redo ännu. A är ju blöjfri sedan ett och ett halvt år. Men han kan inte ta ansvar för den funktionen själv. En förälder eller pedagog måste leda honom till toan och passa så han inte smiter utan att kissa. Han kissar aldrig på sig, aldrig någonsin, även om man glömt kissa honom-men han blir okoncentrerad och högljudd (förstås, vem skulle inte bli det).



Toakursen har vi gått och den var ingen höjdare, jag är inte så förtjust i psykologen som leder den och det kanske färgar mitt omdömme. Men om man har jobbat med blöjfrihet ett tag har man koll på det det lär ut.. Sociala berättelser har de också kurser i och det är rackars användbart tycker jag både i det här sammanhanget och i andra.



Men inte ska ni behöva cykla till Stormarknader och köpa blöjor, innan ni kan få dem utskrivna kan vi gärna hjälpa er att fixa hem dem, vi åker och storhandlar med bil ungefär varannan vecka.

2010-11-28 @ 20:18:21
Postat av: Elisabets mamma

Helena - jag tror, som Medicago, att Elisabet inte känner av kissnödigheten förrän hon är panikkissnödig. På morgonen känner jag i blöjan, är den torr eller bara aningens kissig så sätter vi henne genast på toaletten. Oftast kommer inget då, utan hon kryper tillbaka till sängen. Men sätter vi henne tre minuter senare, så kommer det en rejäl skvätt.

Imorse kom inget, och jag försökte berätta för henne att så fort hon kände sig kissnödig, så skulle hon springa in till toaletten. Inte kissa i sängen. Några minuter senare hörde jag henne gnälla, och snabbt som attan bar jag henne till toaletten och då kom en hel fors. Ett stort framsteg alltså, nu vet vi att hon faktiskt känner och kan hålla sig en liten, liten stund!

Sociala berättelser är jag inte så insatt i, har inte det att göra med att man berättar om vad som skall hända i en viss situation? Kanske utifrån någon annans perspektiv också? Hon har full koll på vad man gör när man väl är på toa, med att hänga upp toaringen, fälla ner lock, spola, tvätta händerna och så. Det är vägen till toaletten som är lite trög - men den kommer!

Tack för erbjudande om skjuts till stormarknad, men nu har vi fått en kartong av vänner som fått över, och imorgon skall jag prata med barnmorskan. Och det är bara nyttigt för oss att få cykla!

2010-12-06 @ 20:12:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0