Hemmadag

Igår hade Elisabet blivit arg på dagis, lagt armen om Rolands bröstkorg bakifrån och tryckt till. Han hade blivit jätterädd och ledsen. Vi fick också höra att hennes extraresurs varit sjuk hela veckan, liksom en annan i den fasta personalen. En vuxen mindre och nya människor, kan det ha något att göra med hur hon har betett sig den här veckan när hon varit arg?

Eftersom jag har ledig dag idag, bestämde vi oss för att Elisabet skulle få vara hemma här i lugn och ro, och att Roland skulle få vara på dagis utan sin syster. Jag ville kunna ägna lite extra tid åt bara henne idag. Roland kan få en speciell dag, bara han, vid något annat tillfälle. Det är också viktigt.

En sådan här dag grips jag av extra tacksamhet mot specialpedagogerna. Själv har jag nämligen svårt att hålla fokus någon längre stund i denna haltande kommunikationssituation. Vi satt en lång stund och tittade i ABC-boken "Jorden runt med Alfa och Beta". Så här kan det låta:
Elisabet: Det är...
Mamma: Ja, vad är det?
E: Det är...
M: Vad är det?
E: Det är en...
M: En dromedar?
E: Det är det.
M: Vad äter dromedaren?
E: ...
M: Äter den frukt?
E: Nej.
M: Äter den gräs?
E: Det gör den. Där står det...
(Mamma läser versen, men tänker sedan "träna" lite)
M: Säg vilken bokstav det är, så läser jag.
E: Det står...
M: Säg vilken bokstav det är.
(E tappar intresset och bläddrar. Pekar på ingenting och säger:)
E: Det är...
M: Jag ser inte vad du pekar på.
E: Det är...
M: Sand?
E: Ingenting. (pekar på bilden av en bil) Vem skall sitta där?
M: Berätta för mig! Vem skall sitta där?
E: Vem skall sitta där?
M: Kanske Alfa?
E: Vem skall sitta där?
M: Beta?
E: Ingen. Han har...
M: Vem har vad?
E: Han har...
M: Vem menar du?
E: Det är en...
M: En nalle?
E: NEJ! En hund! Det var en hund!
M: Okej, visst, det kan vara en hund. (svårt att avgöra ibland faktiskt...)
E: Det står...
M: Vad är det för bokstav?
och så vidare och så vidare och så vidare, ett par-tre varv genom boken på likande sätt
E tappar intresset och M tappar också intresset.

Runt lunch försökte jag tillämpa lite andra tips från habiliteringen. Elisabet hade roat sig med att bita av pappret från färgkritorna och kasta allt på golvet, där jag inte alls tyckte att de skulle ligga. När jag föreslog att vi skulle hjälpas åt att plocka upp dem, så blev hon hysterisk.
 INTE! INTE! LIGGA DÄR!
Jag kastade en blick på klockan och insåg att det var lunchdags, och att en hungrig unge inte var den bästa grogrunden för pedagogiska infall. Så vi åt tillsammans, då blev hon glad. Men när jag sedan envisades med kritorna blev det samma visa igen. "Först plocka upp kritorna och sedan läser vi en bok" gick inte alls hem. Det var inga kritor, det var LEKSAKER!!! Och de SKULLE ligga på golvet! Då försökte jag att locka med en glass. Om vi plockar upp, så får du en glass. Inte bra det heller. Gråt och skrik och "kramas!" blandat med att jag fick försöka hindra henne från att bitas. Jag visade henne hur hon skulle göra när hon blev arg istället för att bitas, nämligen att knyta nävarna hårt, men nej, arg var hon inte, hon var ledsen och ville kramas. De kritor jag lade i burken, dem slängde hon ner på golvet igen. Till slut, när jag fått i alla kritor utom en, så gav jag den till henne och sade att "om du läger i den här i burken, så får du en glass." Då gav hon till ett protesttjut, men gjorde det! Hon lade i den!

Trägen vinner, är det inte så? Snälla, är det inte så?

Kommentarer
Postat av: Ingeli

Min mormor var en klok kvinna. Hon sa alltid:



Envishet är en dygd!



Det har jag tagit fasta på! Gör det du med. För det ÄR så att trägen vinner. Det är när man inte är konsekvent som man raserar lite av allt det man gjort innan. Så håll ut! kram

2010-11-26 @ 17:00:37
Postat av: Helena i Uppsala

Ha ha ha! Visst är det så! Bra kämpat,verkligen!

2010-11-26 @ 20:16:41
Postat av: Christina

Fantastiskt att hon lade i den!! Det betyder att hon tänkte ända fram till glassen. Klart att trägen vinner. :)

2010-11-28 @ 01:25:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0