Julledigt

I nästan två veckor har barnen och jag varit hos mina föräldrar. Under den tiden har vi fått julledigt från både jobb, förskola och autismen.

Inte så att Elisabet plötsligt inte är på sitt speciella vis, men i storfamiljen får hon lov att vara precis som hon är. Visst har vi spelat kulbanken ett par gånger, men annars har vi verkligen inte tänkt på någon träning. Inte mer än vad vi gör hemma - vi avkräver henne ett ordentligt svar när det är något hon vill ha. Det räcker inte med att peka. Mormor och morfar är också med på de noterna.

Jag kommer inte ifrån tanken att om vi levt för längre sedan, på en gård på landet, så hade Elisabet förmodligen haft ett enkelt och bra liv. Kanske romantiserar jag, men hur mycket socialt spel hade man tid med när ett helt hushåll skulle skötas? Hon är ju inte dum. Nog hade hon klarat att mata hönor, mjölka kor, räfsa hö, lära sig att sy, fylla sin plats väl.

Nu är julen slut och det är dags att återuppta kontakten med försäkringskassan och habiliteringen och alla som har blivit inblandade. Nu är det träningsdags. Jajamen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0