Godnatt!
Nyss tittade jag in till barnen och lade täcke på Roland, som ropade efter det. Sade godnatt.
"Godnatt!" svarade Elisabet.
Första gången någonsin! Mamma lycklig!
Men vad coolt att det händer en massa. Ungarna utvecklas så himlans massa... och de saker som kommer efter lär man sig inte ta för givet.
Underbart! Alldeles underbart. Blir varm invärtes av att läsa.
Kom på en sak... När Lilleman var 4 svarade han sällan på tilltal och var det nån han inte kände väldigt väl hände det aldrig. Jag minns så väl hur starkt man reagerade när det hände för första gången i olika situationer. Det var nästan först då man insåg att han inte gjort det innan.
Minns vid ett julbord när min morfar på klassisk morfarvis satrt och fällde nån lite skojretfull kommentar och Lilleman plötsligt svarade! Vi i familjen bara tappade hakan typ och kom helt av oss. Under året som följde sen lossnade det med lavinfart och nu skulle man väl aldrig tro att han någonsin varit tyst.
åhh vad underbart :)
varma kramar Åsa
