cariad

-Idag slog jag ett barn, berättade Elisabet häromdagen.

-Varför gjorde du det? undrade jag och försökte att inte låta orolig.

-Jag sade förlåt.

-Det var bra, men bara för att man säger förlåt, så är det inte okej att slå någon! Varför gjorde du det?

-För att hon skrek.

-Skrek hon för att du slog henne, eller slog du henne för att hon skrek?

-Vet du vad en bäbis sa?'

-Elisabet, jag vill veta! Varför slog du henne?

-Nu vill jag inte prata mer om det här.

 

Förenklat, samtalet innehöll många fler kringelikrokar, men det här var kontentan.

Maken har hämtat i skolan första dagarna av veckan, så det var honom som Linda berättade för att jo, hon hade slagit en kamrat ganska hårt. Just den flicka som har visat intresse för henne, som hon var på kalas hos i söndags. Varför hon slog blev inte kartlagt, och jag vill gärna veta hur den andra flickan reagerade, hur relationen var dagen efter. Kommunikationsboken låg hemma hos oss, så i den kunde jag inget läsa.

Får prata med Linda på måndag.

Vill inte att mina barn slåss. Inget av dem!