Tigersprång

Början av den här veckan var riktigt seg. Jobbade måndag till tisdag, och åkte på en förkylning. Har visserligen hållit mig frisk i flera veckor, men höstens sjukdomar avlöste varandra med en oönskad täthet och jag började bli orolig för att det skulle vara ett konstant tillstånd.

På tisdagen slutade jag tidigare för att kunna gå direkt till vårens första möte på habiliteringen. Vi skulle utvärdera förra målplaneringen och göra upp en ny. Som tur var kunde maken också följa med, han satt och antecknade så engagerat medan jag håglöst satt bredvid, trött av sömnbrist, förkylning och ganska dränerad på energi gällande Elisabet. Senaste tiden har hon kört nästan samma verbala loop, som är som droppar på en sten. Till slut blir där en grop. Personalen på mötet var som vanligt engagerade och positiva och hade en massa bra idéer inför vårterminen. De pratade om vikten av att Elisabet lär sig kompromissa, att hon måste gå med på att leka sådant hon inte vill för att sedan få göra det hon vill, om kompisen och hon inte är överens. Visst ser jag vad som ligger bakom. Och visst jobbar vi så hemma också, med områden vi tycker är nödvändiga. "Gör det här först, så gör vi det här sedan." Samtidigt tänker jag: Hur roligt är det att leka något, eller överhuvudtaget göra något som jag tycker är roligt tillsammans med någon som inte tycker det är roligt och bara vill ha det överstökat för att kunna göra sin sak? Inte roligt alls. Det märks så tydligt även som vuxen, om vi sitter och spelar ett spel och en person inte tycker att det är kul. Det drar ner alltihop. Då är det väl bättre att försöka kompromissa om något som vi alla vill göra. Men som sagt, jag förstår ju syftet och tänker inte argumentera.

När vi kom hem var jag fullständigt slut. I höstas hade jag åtminstone julledigheten att se fram emot. Den tionde januari är det långt, långt kvar till nästa andningspaus. De busglada barnen klättrade på mig medan jag drömde mig bort till ett litet hus i Thailand där jag kunde få bara vara ensam i sol och värme.

Tog mig igenom ännu ett jobbpass onsdag-torsdag, och kunde lättad konstatera att förkylningen inte gick åt fel håll. Fick sluta tidigare igår, och hann vila ett par timmar innan barnen skulle hämtas. Sedan var resten av dagen som en magisk dagdröm! Barnen lekte helt lugnt och glatt med varandra, satt i köket och åt middag med oss (Roland ville först inget ha alls, och tjoade runt lite men sedan åt han i alla fall en tallrik majs). Efter middagen satte sig båda barnen hos mig i kökssoffan där jag sträckt ut mig lite, och lekte.

I två timmar var Elisabet helt närvarande och interagerade med mig, och Roland som kom och gick lite. Ingenting av den där eviga loopen med givna repliker som höll på att driva mig till vansinne. Vi lekte rollekar med både leksaker, våra fingrar och oss själva. Förde vettiga dialoger. Hon var så lugn, och som sagt närvarande, att jag knappt kunde ta ögonen ifrån henne, jag som bara två dagar tidigare velat fly. Hon ställde frågor om sådant hon funderat på.

Vad är en tillevihet? Kan man spela på den?
(Från Jojje Wadenius Kråkbegravningen: "Man kan ju inte spela i all evighet")

Under dessa två timmar infriade hon åtminstone i hemmet flera av de mål som sattes upp i tisdags:

Hon skall kunna rita fler saker än katt och flicka.
Igår ritade hon helt självmant en träd med en gren, en flicka som satt, en flicka som hade en spade, och en kråka. Även detta från Kråkbegravningen. (Tidigare ritade hon mycket andra saker, men nu har hon snöat in på katt och flicka.)

Hon skall kunna säga själv vad hon vill göra.
När hon ritat - vilket hon själv bad att få göra, först ville hon låna min penna, sedan frågade honom vi kunde hämta ritplattan - så frågade hon om vi kunde leka kråkbegravningen.

Hon skall kunna inta roller med sig själv också, inte bara att djuren och leksakerna har olika roller.
När vi lekte kråkbegravningen, så lekte hon själv att hon var trädet, och att hennes arm var grenen.

Plötsligt är jag full av mental energi igen, och ser verkligen fram emot den här våren!

Kommentarer
Postat av: Mia

Underbart med lite smittande hopp så här på morgonkvisten!

2012-01-13 @ 11:37:54
Postat av: Stefan Moberg

Det här var glädjande läsning. Det våras!

2012-01-13 @ 13:06:54
Postat av: Christina

Instämmer, glädjande läsning! Och början på den här veckan var tung, det kanske var något i luften för både dig, mig, Elisabet, och andra... tur att det är borta nu!

2012-01-14 @ 09:33:08
Postat av: research paper

This information is useful for me. I can use it in my work.

2012-01-30 @ 08:39:12
URL: http://iresearchpapers.com/help.php

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0