cariad

Till att börja med vill jag be om ursäkt för eventuella felskrivningar. Det är något fel på sidan, så at jag inte kan se allt jag skriver.

Idag var vi på glöggbjudning hos ett par vänner. Barnen hade roligt, de är oftast inte svåra att ta med på sociala tillställningar även om vi gärna vill ha lite koll så att de inte pillar med sådant de inte får.

På busshållplatsen hem fick vi vänta länge, bussen var nästan en kvart sen. Där stod även en ganska ung kvinna, som Elisabet av någon anledning drogs till direkt.
-Du är ett skräp, skrattade hon förtjust.
-Nej, det är jag verkligen inte, svarade kvinnan vänligt
-Du är ett barns skräp, fortsatte Elisabet och hoppade upp och ned.
(Till saken hör att vi såg halva Toy Story 3 häromkvällen, där det pratas om barns leksaker och skräp.)
De fortsatte skoja, Elisabet kramade henne och fick ömsinta klappar på kinden tillbaka.
Roland blev också lite intresserad, och slank ur vagnen för att ta sig en titt på den här roliga figuren.
Jag höll ett öga på kvinnans minspel, om hon verkade bli besvärad så att jag skulle bryta in, men hon pratade och frågade och verkade uppriktigt glad över uppmärksamheten. Elisabet visade sina katter och berättade vad de hette, visade kortet med lammet och sade att hon hade sytt det i lekrummet. Hon frågade vad kvinnan hette och var hon bodde, och om hon också skulle åka med bussen.

Det var som att betrakta ett mirakel.

När vi vuxna bytte några ord, så berättade hon att hon jobbade på en förskola.
Lyckliga de barnen!