cariad

Igår hade jag ett helt otroligt samtal med Elisabet om gårdagen. Så här löd det:

Mamma: -Var det roligt på dagis idag?
(Jag frågar, även om jag aldrig har fått något svar på en sådan fråga.)
Elisabet: (en stunds tystnad) -Då blev jag ledsen.
M:-Blev du ledsen? Varför blev du ledsen?
E:-Jag ville inte vara där.
M:-Var ville du inte vara? I Uppsala?
(Hon har ju av och till sagt att hon inte vill vara här, sedan hon kom hem från mormor och morfar.)
E: (en kort stunds tystnad igen)-Inne.
M:-Ja just det, du var ledsen för att du ville vara ute, och så måste du gå in.

Jag satt kvar en stund och tog in detta.
Jag hade ett samtal med min dotter om hennes dag!
Hon berättade att hon blivit ledsen, och hon kunde förklara varför, i två led!