Ännu ett steg!

Telefonsamtal från skolan runt tiotiden. Elisabet hade låtit lite rosslig redan kvällen innan, och nu hade hon sagt att hon inte orkade mer! Var någon ledig så att hon kunde åka hem? Jo, det var jag, jag skulle jobba kväll men det brukar gå bra att vabba några timmar i väntan på att maken kommer. Men det skulle ta ett tag för mig att gå ut till bussen, hämta henne och sedan åka hem... Vi provar att låta henne åka ensam! Det är bara en handfull hållplatser och en resa på kanske två-tre minuter, en bra start!
Sagt och gjort. Läraren följde henne till busshållplatsen, pratade kort med chauffören och för säkerhets skull gav honom en lapp med mitt telefonnummer, och ringde mig när han hade satt henne på bussen. Jag stod redan och väntade vid vår hållplats, och ni kan tro att det var en stor tjej som klev av!
Inte roligt att hon är hängig, men å så roligt att hon blir mer och mer självständig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0