cariad

Häromdagen växlade jag några ord med en fritidspersonal som jag inte pratat så mycket med. Jag frågade hur det funkade på fritids.

Jo, det var väl bra, men hon interagerar ju inte så mycket med de andra barnen.

Nej, det vet vi ju om. Men huvudsaken är att hon är glad och inte stör någon annan, tyckte jag.

-Joo, men det hade varit bra om hon interagerade mer.

Eh... ja? Men... nu är hon ju autistisk, och det är en av huvudpunkterna inom det spektrat, att man har svårigheter med just detta. Så jag gick därifrån och undrade om han överhuvudtaget vet att Elisabet är autistisk, om han vet vad autism är, eller om han bara tyckte att det vore bra om hon var lite mindre autistisk. Eller om han kanske bara uttryckte sig väldigt märkligt för något annat som han tyckte.

 

Annars går vi fortfarande och väntar på besked om hur det blir i höst, men jag oroar mig inte över det utan njuter av att vi just nu har en väldigt bra period för hela familjen. Maken jobbar, jag är ute på min sista praktik och anar ljuset i slutet av just denna studietunnel, barnen mår bra och det var länge sedan Elisabet bet mig. Allt rullar på i en behaglig takt och livet är helt enkelt bra!