cariad

Faktiskt tror jag att Roland och Elisabet är mer sams än syskon i allmänhet. De är aldrig tjurigt osams, eftersom Elisabet aldrig är tjurig, och deras kontroverser går snabbt över.

Häromkvällen var Elisabet lite väl orolig vid läggdags. Kom hela tiden och ville lägga sig i stora sängen, skrek högt när jag ville att hon skulle gå till sin egen. Det där är lite svårt att hantera, att Roland får sova mellan oss men inte Elisabet - men jag orkar inte, orkar verkligen inte behöva tvätta hela den tjocka bäddmadrassen när hon kissar i våra sängar. Att ha plastade skydd i våra sängar blir outhärdligt varmt. Alltså får hon bara ligga hos oss en liten stund, medan vi läser godnattsaga, eller på morgonen när hon har kissat.

Det är förstås jobbigt att hon skriker. Det gör ont i både öron och själ. Roland höll för öronen och var olycklig.

Det är viktigt att han får tycka att hon är besvärlig. Så jag viskade till honom att det var okej, man får tycka att någon är jättejobbig, det betyder inte att man inte tycker om dem. Han höll med. Han tycker om sin syster, men ibland är hon faktiskt en pina i stussen.

 

Idag var han och pappa på stan och köpte en ny overall, för den gamla börjar bli så pass trasig att det bara inte går att laga den längre. Han ville ha en tuff, utan hjärtan, för han ville inte bli retad. "De andra" retar honom och säger att han är kär i Elisabet. Indignerat förklarade han:

-Jag älskar Elisabet, men jag är inte kär i henne!

 

Det är en klok liten pojk vi har.