cariad

Eftersom det fungerar så bra med stödfamiljen, eller extrafamiljen som jag tänker kalla dem från och med nu, och eftersom det känns som att behovet är större nu när Elisabet och Roland går vägg i vägg i skolan, och nu när hennes beroende av honom har ökat så mycket, så har vi sökt om arton dygn per år istället för tolv som vi har haft nu. Denna helg har hon varit hos dem från fredag till söndag. På ett sätt väldigt skönt, för oss alla, men attans så tomt det var i lördags kväll!

 

-Å vad tomt det var här efter dig! sa jag till henne när jag hade henne i famnen igen idag.

-Nej! sa Elisabet.

-Jo, det var det.

-Nej. Det är inte bara jag som bor här. Det kan inte ha varit tomt!

 

Jag höll mig för skratt, men inombords porlade det.

 

-Du har rätt. Men jag saknade just dig!