cariad

En sommarvarm septemberdag. Stoppade bullar i väskan och gjorde en utflykt i skogen med barnen när jag hämtat på fritids. Fikade på en mossig, barrig sten.

Elisabet satte sig i mitt knä. Efter en stund tog hon tag om min haka, spände sina blå ögon i mig och frågade:

-Undrar du varför jag satte mig i ditt knä?
Jag hade ju hoppats på att det var för att hon tyckte det var mysigt, men...

-Ja?

-För att inte mina byxor skulle bli skräpiga!