Att göra läxor
Elisabet tycker inte om att göra läxor. Alls. Spelar ingen roll vad det är för läxor, så fort man nämner ordet - oavsett om det gäller henne eller Roland (som ju egentligen inte har läxor än, men vi brukar kalla vår dagliga lästräning för läxor) - så vill hon inte vara med. "Jag kan vänta härinne medan ni gör läxorna", säger hon och går in i sovrummet.
Jag tänker på Iris Johansson. hennes bok "En annorlunda barndom". Hon berättar hur hon än idag inte klarar av att göra något om hon känner krav på sig, och hur hon hittat strategier för att hantera det.
Elisabet har läsläxor. Meningen är att hon ska läsa högt för oss. Och med tanke på att hon knappt ens svarar på frågor, så är det ett sisyfosarbete som man måste vara väldigt försiktig med. Trycker vi för hårt, så kan hon helt tappa intresset för läsningen. Lite som en pojke jag läste om, där de försökte träna honom att ta en sorts godis som de visste att han älskade, men han tyckte så illa om träningen så till slut åt han aldrig just de röda bitarna som han tidigare haft som favoriter.
Vi vet att Elisabet kan läsa. Hon ger oss bevis gång på gång, när vi inte ber henne om det. "Där står det Champis!" konstaterade hon imorse när hon såg pappas tomma läskflaska från fredagsmyset. Champis, det är inte ett helt lätt ord, med ch-ljudet! Vi kan också i en helt avspänd situation få henne att ge oss kvittot. Idag satt vi på en brygga nere vid Fyrisån och hade picknick, och hon läste villigt på dryckesburkarna. "Ramlösa. Med smak av mango."
Men läroboken som hon förväntas läsa i? Icke.
Så då måste vi försöka fundera, vi föräldrar. Hur ska vi göra? Vad är viktigt? Är det så förfärligt viktigt att hon kan läsa HÖGT? Är det inte viktigare att hon läser överhuvudtaget?
För att ändå träna så hittade jag på en ny variant ikväll, när inget annat fungerade. Jag frågade henne var olika meningar och ord stod. Tveklöst pekade hon ut det. Hade jag först läst texten så gick det blixtsnabbt, om uppslaget var nytt för henne så tog det ett par sekunder längre, men absolut inte längre tid än det hade tagit för mig att leta upp en viss mening.
Ibland skriver jag felaktiga saker, för att få henne att reagera, vilket hon omedelbart gör. Så idag skrev jag en mening och frågade henne om det stämde eller inte, det jag skrivet. "Ja!" sa hon. För ja, vi har varit på bio idag.
Det finns sätt att träna hennes läsning och koncentration. Man måste bara finna dem.
Kommentarer
Postat av: Ramona
Jag är inne regelbundet och läser din blogg, har också en autistisk dotter som nu fyllt 9 år. Jag ser nästan aldrig några kommentarer och är otroligt dålig på att kommentera själv, men ville bara säga att jag verkligen gillar din blogg. Det är roligt att få följa någon annans vardag där autism finns och kunna känna igen sig ibland. De stunder och tankar du delar med dig av uppskattas högt!
Postat av: Jenny
Hej!
Jag hittade din blogg precis (genom googlesök) och tycker att den verkar väldigt härlig och inspirerande. Jag har en femåring med autism(liknande tillstånd) och just nu snurrar många tankar inför förskoleklass-starten nästa höst. Jag kommer absolut att titta in här och läsa om er resa framöver.
Trackback
