cariad

Lussekatter och pepparkakor blev det idag, och båda barnen hjälpte till. Elisabet blev förtjust när hon hittade det katt-pepparkaksmått som varit försvunnet en tid. Stansade ut några figurer, men nöjde sig sedan med att hålla låda. Jag lyssnade roat på hennes utläggningar, det var som förr i tiden när hon kommenterade allt hon såg.

-Ni bakar fyra plåtar, ni väljer att baka fyra. Tänk om ni skulle baka hundra tusen! Hundra tusen, det kan man aldrig äta upp!

Och förtjusta skutt till denna tankelek.

Jag erbjöd henne att stansa ut kakor på den utkavlade degbiten jag förberett på ett bakplåtspapper (ett tips - vi kavlar alltid ut deg på bakplåtspapper, stansar ut kakorna och tar bort degen runtomkring så slipper man flytta kakorna!). Det ville hon inte. Hon svarade vänligt:

-Det får du göra! Du får välja precis vilka du vill! För det är du som har gjort det här.

 

Älskade ungarna mina.

 

Jag lägger ju inte ut foton på barnen här, som ni vet. Men ni är faktiskt inte så många som läser här, runt 40-50 återkommande läsare, och de allra flesta känner mig redan. Så här bjuder jag på en länk till en helt underbar film, som ligger på youtube, där Elisabet hjälper mig att baka lussekatter dagen innan Roland föds. Om jag känner mig nedstämd eller trött, så får den mig alltid att le!