cariad

Efter middagen ville Roland busa på sängen. Där låg en sjuk make, så jag föreslog bus i kammaren istället. Det passade inte den unge mannen, och det riskerade att bli en sådan där tjurkväll då ingenting var bra. Min son är tjurarnas mästare. Kanske som balans till Elisabet, som aldrig någonsin är på dåligt humör.

Men faktiskt, den här gången gick det att vända hans humör! Med en prutt-tävling! Vem kunde göra högst pruttljud? Och kolla vilka häftiga pruttljud det blev med en hemgjord megafon av en tom garn-kon! Å, vad han skrattade, lillkillen!

Det hela utvecklades till en fantastisk lekstund. Först lekte vi tillsammans, med Mårran som skrämde den lilla musen, med elektriska hattifnattar och den lilla vita kaninen. Över till Lego, där Roland började leka själv.

Elisabet lekte också. Deltog lite på ett hörn i vår gemensamma lek, men lekte sedan helt själv, och det är inte ofta jag ser henne göra det! Plockade upp en Spindelmannen-figur, som kunde flyyyga.

En hel timme befann vi oss i detta, vi tre. Jag som fascinerad åskådare mot slutet.

Till slut ville Roland titta på en Ninjagofilm, då han hade lekt en lång stund med Ninjagolego.

Då blev det pyjamasdags och filmmys under filten tills det var läggdags.