En stunds närhet

Det känns som att jag inte har skrivit så mycket på sistone, vilket inte riktigt stämmer när jag ser i arkivet. Men faktum är att jag har känt mig ganska off den här terminen, för att använda ett engelskt uttryck som är precis det jag vill åt. Inte riktigt närvarande, inte helt och fullt.
Orsakerna är flera. Till att börja med så jobbade jag alldeles för mycket och hann utveckla en del stressymptom som jag behövde ta hand om. Vidare har jag sovit de flesta nätter inne i kammaren, eftersom Roland vill sova i vår säng och klättrar för mycket på mig. Sömn har varit en viktig del i att återfå balansen. Och till sist så har inte Elisabet velat göra någonting tillsammans med mig. Försöker jag krama henne säger hon åt mig att släppa henne. Senaste gången jag verkligen fick ha henne i famnen var på hennes födelsedag i februari. Tänk er själva, att inte få lov att krama ert barn riktigt ordentligt på över tre månader?
 
I tisdags var Roland hemma med feber. Pappa var hemma på eftermiddagen, så jag tog det lugnt när jag hämtade Elisabet i skolan. Jag längtade efter att bara få vara med henne, utan tjafs, vilket just nu betyder att man får vara tyst. Annars blir det de där ständigt återkommande svaren. "Säg inte så. Jag vet! Varför frågar du bara! Är det svårt att förstå!"
Vi gick förbi ett par hammockar som står utanför ett hyreshus, tillgängliga för alla. Jag satte mig där. Hon satte sig tätt intill. Gungade. Var bara stilla tillsammans. Trots att hon var i Mysteria, så var vi tillsammans. Laddade tillsammansbatterierna.
Kanske är jag ändå den bästa mamma jag kan vara. Man måste inte hitta på en massa med sina barn hela tiden. Kanske räcker det med att bara sitta stilla tillsammans en stund.

Kommentarer
Postat av: Medicago

Det är klart att man bara kan sitta med sina ungar och bara vara.. Det är ju underbart! Jag tycker det är underbart att A har hittat lugn i sin kropp och kan BARA VARA..
:-)

2013-05-23 @ 22:12:58
Postat av: Annika

Det gäller att suga så mycket positiv energi man bara kan ur de där små stunderna, särskilt i perioder när det känns som om det blir konflikter om precis ALLT. Själv njuter jag just nu av en dag framför TVn med en harmonisk och bara liiite magsjuk dotter...

2013-05-24 @ 09:44:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0