Sikta mot stjärnorna!

Jag tror på att ta ut glädjen i förskott. På så sätt har man fått vara glad minst en gång, hur det än går.
Jag leker också gärna med tanken på olika scenarier, bara för att det gör mig glad. I min värld har man alltid en chans på 50-50. Antingen händer det, eller så händer det inte. Statistik eller sannolikhet bryr jag mig inte om, antingen är det en trisslott med högvinsten i min hand, eller så är det inte det.
Det här förutsätter förstås att jag ser till att hamna i situationer där det jag drömmer om kan hända. Jag går inte så långt som att tänka att "antingen kommer det helt apropå en trisslott med posten eller så kommer det inte", eller "antingen kommer det en förläggare och knackar på min dörr och frågar om jag har ett deckarmanus i byrålådan eller inte". Men skickar jag in mitt manus till ett förlag, så har jag, i mina ögon, 50% chans. Antingen gillar någon det de läser och vill ge ut det, eller inte. Nu blev det inte, men då tog jag ju saken i egna händer.
 
De tankar jag leker med nu är följande:
Att min väninna skall hinna översätta Mysteria till engelska, att något förlag där vill ge ut den och ha mig på bokturné. Jag funderar över hur länge jag kan vara borta utan att sakna barnen för mycket och vice versa. Funderar över vilka vänner jag hinner träffa Over There. Tycker det är synd att Oprah har lagt av, så att jag inte kan vara gäst hos henne. Ser fram emot att få shoppa loss på Victoria´s Secret. (De har världens underbaraste bomullstrosor!) Tänker att det nog är dags att förnya mitt pass, som jag tror går ut i år.
 
Att förlaget Studentlitteratur ska säga att JA, skriv ett manus på den här idén du har om att göra en lärobok för att belysa den viktiga relationen mellan personal av alla typer och föräldrar till autistiska (och för all del funktionshindrade) barn, och skicka för all del in det manuset till vår tävling där du kan vinna en massa pengar plus utgivning av din bok.
 
Att jag ska vinna den där tävlingen, eller åtminstone komma på topp tre, och tänker att på banketten kan jag ha den vackra röda kinesiska brokadklänningen och den svarta broderade jackan som jag unnade mig att beställa från Hong Kong i söndags, som belöning till mig själv för att det går så bra för boken.
 
Att jag kan göra en resa för vinstpengarna. Kanske ända till Kanada eller USA om nu bokturnén skulle bli försenad, eller Wales, eller göra den där resan med maken till Budapest som vi pratade om förra våren, och se till att vi åker dit en helg då det är hantverksmarknad, så att jag kan spendera vartenda öre av prispengarna på vackra ting.
 
Jag kan drömma om detta, för att det faktiskt är möjligt. Översättningen är faktiskt på gång. Åtminstone har min väninna skapat ett dokument med titeln "Welcome to Mysteria" och det är ju en bra början! Och jag ska skriva en lärobok. Jag har redan bokat in den första intervjun med en medmamma. Och om du som läser har några erfarenheter som du vill dela med dig av, positiva eller negativa, som rör just samspelet mellan föräldrar och personal inom vård, omsorg, skola och habilitering, så vore jag tacksam!
 
Och jag unnar mig att drömma, för att jag är så stolt över mig själv. Det är nämligen inte alls en självklarhet för mig att slutföra projekt jag påbörjar. Tvärtom är det något jag med milt våld lärt mig själv, då det ligger i min natur att få massor av idéer och påbörja massor av projekt och sedan inte riktigt göra klart. En väska som jag vävde innan Elisabet föddes har väntat på en rem sedan dess, och först i måndags blev den helt klar.
 
Jag väljer att ta ut glädje i förskott. Det är roligare att tänka på releasepartyt än på att det ändå säkert inte blir något av. Roligare att se mig själv i en röd sidenbrokadklänning medan jag tvättar huvudkudden som Elisabet valde att kissa på istället för de hundratals plastskynken vi har brett ut överallt.

Kommentarer
Postat av: Christina

Jag tänkte ägna mig åt att ta ut glädjen i förskott alldeles strax när jag ska somna! yay! Fortsätt med det du också så är vi två... ;-)

2013-01-26 @ 03:27:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0