cariad

Roland försöker öppna ett paket med kringlor och ber mig, som ligger och blundar i soffan bredvid dem.

-Jag kan, säger Elisabet.

-Nej, mamma ska!

-Tillåt mig! Säg förlåt! Jag kan öppna!

 

Pappa busar med Elisabet på sängen, och skrattar. Hon tittar upp, frågar:

-Skrattar du?

-Ja, får jag inte det?

-Det är klart att du får skratta!

(Oftast brukar vi varken få skratta eller sjunga eller göra någonting...)

 

Mamma ska natta, klappar Roland och säger:

-Mamma älskar dig! Och dig, Elisabet.

-Ja, det är klart!

 

Det är bra det, barnen mina. Kärlek skall vara självklart!