cariad

"Det var länge sedan jag var hos Christina", säger Roland ibland när Elisabet ska iväg till stödfamiljen. Och det är sant. Han har följt med ett par gånger precis i början, när Elisabet skolades in lite försiktigt och när vi gavs tillfälle att se vart vi lämnar Elisabet en gång i månaden. Faktiskt har jag aldrig varit där själv, eller träffat fadern i familjen, men jag litar på min man och på Christina.

'Jag svarar Roland att han ju brukar vara hos storkusinen Jonas ibland, och det är inte Elisabet. Jo, det håller han ju med om, att det kan vara rättvist även om det inte är arton dygn om året som han får vara med Jonas.

"Det var länge sedan jag sov hos Jonas", konstaterade lillkillen igår, och frågade sin kusin om han kunde få sova över imorgon. Det fick han, och de travade iväg efter middagen. Roland hade lite ont i ryggen, så han behövde nog sitta på Jonas axlar. Det blir en rejäl utsikt, då Jonas gott och väl mäter 190cm.

Förra gången Elisabet var ensam en kväll, så ville hon gå och lägga sig tidigt. Ikväll förekom vi henne, och hon kröp glatt till kojs där hon låg och pratade länge.

Halv elva ringde det på dörren. Då var Jonas tillbaka med Roland, som ville sova hemma inatt. Ledsen var han inte, men kände att det var bäst.

 

Det är så viktigt att låta Roland få ha sitt också. Att ge honom möjligheten. Och jag blev genuint glad över att få hem honom, det blev som en överraskningspresent! Det är skönt att få vara ifrån sina barn ibland - men det är väldigt skönt att få hem dem igen!