Syskonvecka

Denna vecka är syskonvecka i npf-bloggsfären, så jag hakar på.
 
Än så länge är det mest jag som tänker på att Roland hamnar i kläm på grund av storasysters egenheter. Han själv tar det än så länge naturligt, han vet ju inget annat om än att Elisabet är på det här sättet, och de har väldigt roligt när de leker tillsammans. Bryr sig om varandra. När Elisabet hittar kakgömman, så tar hon en kaka till lillebror också.
 
Det klämmet han hamnar i är nu mer av det praktiska slaget. Igår var en ljuvligt varm höstdag, vi skulle gå till soldattorpet i trakten och hälsa på fåren efter skola och dagis, men fastnade på en lekplats. Elisabet bajsade, jag hade inte kommit ihåg att ta med saneringsprylar, så då försökte jag få med dem hem. Roland ville inte alls, det var en rolig lekpark. Det här häner ganska ofta, att vi måste avbryta en aktivitet för att Elisabet inte klarar av kroppsfunktionerna och alla rena kläder vi tagit med är slut, eller att vi har råkat glömma. Den här gången kom jag på att jag hade rena kläder med, så vi gick tillbaka till Rolands dagis och lånade deras toalett. Sedan gick vi till torpet och var där ganska länge, jag hade redan bestämt mig för att det var dags att gå hem när Elisabet inte riktigt hann till dasset och de sista torra kläderna blev blöta. Hemvägen går genom en rolig skog med klätterlockande berg, som Roland ville stanna och leka i. Då är det denna avvägning, ständigt denna bedömning, skall jag riskera att Elisabet blir kall om stjärten av att vara blöt, eller låta Roland få leka? Och som jag oftast gör, så fann jag en sorts kompromiss, där jag lekte honom i riktning mot hemmet genom skogen. Vi lekte Spiderman, Roland var Spiderman Spindelmannen (Spindelmannen är efternamnet), jag var Mäster Yoda som jagade Spiderman.
 
På kvällen läste jag om Nicke Nyfiken för barnen.
-Där står N-i-s-k-e! konstaterade han.
Jag förklarade om hur c fungerar, att det ibland kan låta som s, ibland som k, och letade rätt på andra ställen i texten med den bokstaven. Frågade om han kunde läsa inledningen på en mening.
-Dett vaar en gång... började han, varpå storasyster genast rättade.
-Det heter inte Dett!
Roland blundade och lade sig ner.
-Jag kan inte! muttrade han.
-Du är jätteduktig! hävdade jag, men han ville inte försöka mer. Då viskade jag:
-Skall vi läsa tillsammans bara du och jag en gång när Elisabet inte är med?
-Ja! sken han upp.
 
Det är inte lätt att leva med en språkpolis, en som inte förstår att man ibland borde vara lite mer diplomatisk.
 
Annars har vi nog haft betydligt färre syskonkonflikter än vad många så kallat vanliga familjer har. Vi har inte heller gjort avkall på något på grund av Elisabets autism. Vi reser, går på bio, äter på restaurang, gör utflykter, åker till simhallen...
 
Kanske blir det annorlunda nu när Elisabet skall börja vistas hos stödfamiljen. Kommer Roland att bli avundssjuk? Kommer han att tycka att det är skönt att få lite mer tid med bara mamma och/eller pappa?
 
Stay tuned!

Kommentarer
Postat av: Tina Wiman

Igenkänning! :-D

2012-09-13 @ 19:24:39
URL: http://munderbar.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0