cariad

FN-dagen firades med gemensamt knytkalas för de båda förskoleklasserna på Näraskolan klockan fem. Kvällen inleddes med att barnen sjöng en sång, som jag tyvärr missade, men maken berättade att Elisabet stått med dem där framme, sjungit åtminstone några ord, och lyckligt visat upp sin katt för alla som ville se.

Matsalen var proppfull av barn, föräldrar, syskon och lärare. Den trevliga rektorn var också med, liksom resursen Lindas son. Jag tycker om att träffa alla dessa människor, det gör att jag känner mig mer delaktig i Elisabets liv i skolan. Många av föräldrarna känner jag sedan tidigare, eftersom så många kommer från samma förskola, och det är roligt att fortsätta kontakten med dessa barn och föräldrar.

 

Provtrycket av Välkommen till Mysteria kom idag, och jag tog med mig den till festen, som ett ivrigt barn som stolt vill visa upp sitt alster! Trots att PDF-filen såg bra ut även i ögonen på kvinnan som arbetade med boken, så blev den lite pixlig i trycket, så jag skall posta originalakvarellerna till dem så att de får prova scanna in dem där.

 

Jag sade det redan på festen, och efter att ha läst kommentaren som initierade mitt tidigare inlägg ikväll, så konstaterar jag igen vilken enorm tur vi har haft. Rätt människor kring Elisabet och oss rakt igenom. Det kan gå så fel. Men det kan faktiskt gå rätt!