Beteendeanalys...

Denna kommentar fick jag nyss av en läsare, och den är så viktig att jag lyfter fram den här:
 
Idag var jag med om en mycket obehaglig upplevelse. På promenad hem från jobbet går en tjugoårig flicka hand hand med en mycket uppriven 6-7 årig pojke. Han är extremt uppriven, skriker, sparkar, slåss men flickan bara drar och sliter hårdhänt i den sta kars pojken. Jag går fram och undrar om jag kan hjälpa till på något sätt. Flickan snäser argt åt mig "Han är autisktisk, du får INTE titta honom i ögonen. Jag tränar honom". Den stackars pojken tittar med sina stora vackra olycklga ögon på mig alldeles utom sig. Många människor runt omkring reagerar, frågar och tittar. Jag går efter, ger mig inte, frågar om hon är mamman. Nej, jag jobbar på företaget Tillits-teamet i Stockholm. Jag tränar honom sa hon mycket irriterat. I mina ögon ser det ut som om du misshandlar honom. Nej det är BTA (beteendeanalysträning) träning svarar hon. Detta var fruktansvärt att bevittna. Pojken var helt utom sig. Ingen kan få mig att tro att det är en bra träningsmetod. Jag ringde därefter socialtjänsten och polisen. Ni som är insatta, är detta en vedertagen metod?
 

Därefter vill jag förmedla vad som skrivs på wikipedia om beteendeanalys och intensivträning för autistiska barn:
 
För individer används systematisk träning av färdigheter och miljöförändringar, som ofta utgörs av andra personers beteenden. Ett beteendeanalytiskt program skall vara grundat på empirisk forskning och omfattar observation och mätning av beteenden. En vanlig princip för förändring är positiv förstärkning.
- - -
Fokus är hela tiden att förstärka barnet mot en mer adaptiv beteenderepertoar, och träningen bör därför alltid vara rolig och tilltalande för barnet. De förstärkare som används är initialt oftast ätbara förstärkare som godis. Sådana primära förstärkare presenteras alltid samtidigt med ett socialt uttryck (tränaren ler, säger ”bra!” och ger banet en godisbit), vilket genom klassisk betingning gör detta till en sekundär förstärkare. Målet i behandlingen är att bara använda sociala förstärkare. Primära förstärkare kan också vara att kittla barnet, Ofta blir också beteenden självförstärkande, exempelvis om barnet lär sig att själv kunna sätta på sig skorna om hon vill gå ut. I realiteten är gränsen mellan primära och sekundära förstärkare suddig och oftast också irrelevant. Optimalt presenteras förstärkare inom tre sekunder efter barnets respons.
 
- - -
 
Så svaret är ja, detta är en vedertagen och väl fungerande metod om den görs på rätt sätt! Det är så vi bitvis har jobbat med Elisabet, även om jag inte haft en aning om att det hade ett fint namn. Förstärka positiva handlingar, och agera modell själv. Och då gjorde naturligtvis den här unga kvinnan så fel man bara kan göra.
 
Att inte se en autistisk person i ögonen bara för att hon råkar vara autistisk är lika dumt som att säga att man aldrig får ropa hej till någon som är lite blyg. Särskilt som den här pojken verkade söka just ögonkontakt.
Någon här vet inte vad hon gör. Och jag är stolt över dig, som anmälde! Tack!
 
Det är sant att vi inte vet vad som föregick denna situation. Men att slita i en annan människa, i ett barn, i ett autistiskt barn, det kommer aldrig att skapa tillit. Aldrig.
2012-10-24 @ 21:47:04 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Sabina

Läste detta redan då när det hände... när du alltså "lyfte" den här kommentaren och har ofta undrat hur det gick sen...?

Jag brukade läsa din blogg ofta men slutade efter det här, tittade in igen nu av ett annat skäl - för att jag själv tänkte skriva nåt om stressituationer... blev så verkligt illa berörd av det här inlägget för det där lät precis som om det kunde varit jag och mitt barn - kan inte ens räkna de tillfällen jag fick SLÄPA hem henne efter att hon snubblat/trillat nånstans (svårt med motoriken) och sedan envisades med att: "Ska jag göra det IGEN!!!" Hon kastade sig om och om igen ner på asfalten där hon trillat, ville snubbla om och om igen på stenar, kasta sig mot väggar etc. - om jag inte tog henne och TVINGADE bort henne, fortfarande skrikande och sparkande, helt utom sig, som din läsare skrev här - ja, då hade hon skadat sig - och jag var alltid rädd att bli anmäld av folk som inte fattade... just precis såna där som din läsare... Och den som inte låter irriterad av frågor i de lägena är inte mänsklig... :(

Jag har ju förstått hur du glädjer dig åt "högvinsten" vad gäller autism... Din dotter kanske aldrig har gjort sådär - men det har min!!! Och jag har skyddat henne ändå, ofta mot hennes vilja och andras synpunkter, genom att helt enkelt TVINGA med henne tills hon glömmer de farliga situationerna hon ville kasta sig in i...

Så jag undrar verkligen - har din läsare, den där "läraren och beteendevetaren" hört av sig om hur det gick...? Vad gjorde "socialen och polisen"...?

2013-05-05 @ 00:03:27
URL: http://autismeyes.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0