Så mycket kärlek!

Elisabets resurs från förskolan gick i pension efter vårterminen. Jag hade lovat henne en bok när den blev klar, så idag letade jag upp hennes kontaktuppgifter på nätet och slog en signal. Lite tvekande, jag vill inte tränga mig på, men hon skrev ett fint brev i höstas till Elisabet som jag ville svara på, så då behövde jag ju faktiskt en adress.
Jag hittade rätt person vid första försöket, och vi hade ett fint samtal som slutade med att vi bestämde att hon skall komma hit nästa vecka för att hämta sin bok och träffa Elisabet.
Precis när vi lade på, ringde dörrklockan och Elisabet kom hem efter ett jättebra dygn hos Christina med familj. Lillflickan i familjen hade kallat henne "bästis" och hållit henne i handen, och de ser fram emot att få ha henne hos sig igen om en månad. Och jag vet att det inte är tomma ord.
Min Elisabet. Hon är verkligen omtyckt och älskad!
 
Själv har jag jobbat på korttidshemmet idag, där jag praktiserade i våras. Även där är det så mycket värme att jag är fylld av glädje varje gång jag åker därifrån.
 
Funktionshinder? Jag vet inte det jag. Nog fyller dessa människor en oerhört viktig funktion i våra liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0