Fem gånger mer...

Imorse var det dags för lekgrupp på habiliteringen igen. I höstas följde Roland med som kompis, men idag var det en kille från dagis som åkte dit tillsammans med resursen Anna. Idag skulle de först leka en sorts charader, sedan tåg och en gissningslek som handlade om vart man skulle resa, samt leka glasskiosk med plastglasskulor. Elisabet var inte ett dugg intresserad. Lite spännande var det att titta på rekvisitan till glasskiosken, men hon ville absolut inte vara med!

Efter en timme blev jag avlöst av maken, så att jag skulle kunna vara med på sista delen av ADHD-kursen som hölls i byggnaden intill, den kurs som personalen på min praktikplats går på. Vi fick en bok rekommenderad, "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster. Den handlar om hur vi människor uppfattar en mycket större tyngd i det negativa som sägs till oss. Om en person säger att jag klär mig fult, så behöver jag minst fem personer som säger att jag är jättefin, och ändå sitter den där enda kommentaren som en liten tagg. I sitt föräldraskap skall man därför vara försiktig med kritik, och generös med beröm. Jag tänker inte läsa den här boken, eftersom jag redan har tankarna om att fokusera på det som är bra. Men i samband med att föreläsarna talade om boken och föräldrautbildning, så fick jag en möjlighet att säga något som gnagt i mig ända sedan jag själv gick första steget för över ett år sedan.

Jag vill ha in det positiva även i habiliteringens kurser. Fem gånger mer är nog svårt, för här sitter onekligen föräldrar med stora problem att brottas med, som kanske inte alls vill bli pådyvlade en massa positivt tänkande utan behöver få utlopp för den där sorgen som jag har skrivit så mycket om. Som behöver rent konkreta råd i hur man kan hantera problem, som behöver få problemen belysta och förklarade.

Men jag vill höra:

Har ni hört om Temple Grandin? Tack vare hennes autism, har hon förändrat hela boskapsindustrin i USA. Tack vare autistiska sätt att se på världen, har vi fått så oändligt mycket nya idéer, så mycket konst, så mycket musik! Att tänka annorlunda och utanför ramarna är en tillgång. Det vi vill hjälpa er med, är att finna just ert barns tillgångar så gott vi kan. Det är en spännande utmaning!

Jag vill att varje kurs skall börja med något sådant. Och jag vill att alla skall få se den här filmsnutten, om Carly som lärt sig att kommunicera.

Jag vill att alla skall få veta att det finns hopp. Att deras barn tänker och känner, även om det inte kan verka så. Även om de är inlåsta i sin autistiska kropp.

Det behöver upprepas. Kanske fem gånger mer.


Kommentarer
Postat av: Mia

Aboslut, det hade jag också velat höra på första steget. Och det är ju det beteende terapi handlar om, att fokusera och uppmuntra positiva beteenden och ignorera (så långt som möjligt) de negativa.

Hälsn. Maria

2012-03-10 @ 13:50:23
Postat av: ak

Instämmer med eftertryck i det Maria skriver. Och vill å det starkaste rekommendera Forsters bok, en av de allra bästa just nu när det gäller att uppamma konkreta positiva förändringar.

2012-03-14 @ 09:33:30
Postat av: Elisabets mamma

Jag har läst recensioner av boken. Antingen hyllas den till skyarna, eller så sågas den totalt på grund av att författaren tydligen förespråkar den så omtalade femminutersmetoden. Och då jag själv är helt emot att bete sig femminutrigt mot ett litet barn som inte förstår, så känner jag mig inte särskilt lockad av att läsa.

2012-03-14 @ 15:30:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0