Busig

Ofta när jag kommer för att hämta Elisabet, berättar personalen någon fin eller rolig anekdot som hänt under dagen. De är också så engagerade i henne, och noterar alla framsteg hon gör.

Häromdagen hade pedagogen lämnat sin stol under eftermiddagsfikat för att hämta någon. Då hade Elisabet smitit och satt sig på hennes stol, med ögonen glittrande av bus. De andra barnen var förtjusta med på upptåget.

-Ha ha, nu är Elisabet fröken!

Det kan låta enkelt, men det är så stort. När man leker, vill Elisabet själv aldrig ta någon annan roll. Hon är sig själv, och hör sen! Men nu, nu var hon fröken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0