Uppdatering

Sommaren flyter på.
I backspegeln är allt mycket lättare än förra sommaren. Exkrementbiten är bättre men inte bra. Små leksaksdjur har bara tappats bort en gång, istället för flera gånger om dagen. Det var igår som Valpis försvann. Försök själva att leta efter en tre centimeter brun plasthund i skogen... Elisabet var så ledsen! Vi kunde inte lämna Valpis i skogen, Valpis var rädd och ville hem!
Mitt i all gråt blev hon alldeles stilla och tittade på något i fjärran en lång stund innan gråten tog ny fart.
Pappa åkte till stadens båda leksaksaffärer för att försöka hitta en ny Valpis som kunde "hittas" i skogen, men det fanns ingen. Nu kan man tycka att hon får stå sitt kast, tar hon med små djur ut i skogen så får hon skylla sig själv, men just den lilla hunden har varit så kär hela sommaren så det var värt att åtminstone titta.
 
För en vecka sedan besökte vi ett luftkuddeland, när vi råkade ut för ett riktigt oväder. Strömmen gick, och hoppborgarna sjönk ihop med våra barn inuti. Roland räddades snabbt, medan Elisabet var långt inne i ett bollhav.
-Snälla, jag behöver hjälp! bad hon.
Pappa kastade sig in och fick ut henne.
-Tack, snälla! utbrast hon.
 
En familj från föräldragruppen kom på besök dagen efter. De har flyttat till en annan stad, så vi har inte träffat dem på över ett år och saknar dem mycket. Roland och lillflickan började genast leka, och lite senare satt Elisabet och Carina uppkrupna i Carinas pappas knä och lyssnade på sagor.
 
Boken är fortfarande ute på korrläsning.
 
Det regnar. Ett enda strandbesök har vi gjort sedan vi kom hit.
 
På något sätt är det som att jag bara väntar på att hösten skall komma igång. Jag försöker verkligen njuta av här och nu, vilket jag kan bitvis, men det är så mycket som händer i höst, så mycket jag är nyfiken på, så mycket jag vill få gjort då.
 
Känns också som att arbetet med boken dränerade mig på skrivlust. Ändå vill jag hålla er tappra få uppdaterade om vad som händer. Ni läser ju detta för att ni bryr er om oss.
 
Hoppas ni har en trevlig sommar. Ursäkta att jag är splittrad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0