En stund av stillhet

Oftast är Elisabet lite ostyrig att kramas med. Hon älskar det, men far runt, spänner sig, kravlar så att man själv blir ganska utmattad efter en stund. Gudskelov har hon kommit över stadiet där hon skallade oss, men det händer fortfarande att vi får oss en tjotablängare.
 
Idag hade vi en sällsynt stund, då hon satt alldeles stilla i min famn i hammocken och funderade över motorcykelkortegen vi just beskådat.
-Vilken motorcykel tyckte du var finast? frågade hon mig.
-Jag tycker bäst om Goldwing, för de är så tysta. Du då? Vilken tyckte du mest om?
Hon sken upp.
-Den med sälen! Var det någon som hade klätt ut sig till en säl?
-Ja, det var det! Tycker du det var tokigt?
-Ja!
 
Det är mycket i de stunderna jag får tillbaka all energi. Det är då jag kan känna mig helt närvarande, och vara så innerligt tacksam över detta barn, dessa barn, denna familj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0