Skoltankar
Vi har pratat en hel del om skola, jag och maken, och för bara en vecka sedan pratade jag med en väninna som stod i en liknande situation för ett år sedan. De valde mellan Näraskolan och en skola som för dem var närmare, och det blev den som var närmare den men vad jag förstod så var det mest närheten som avgjorde. Att de kände att båda skolorna verkade lika bra. Jag har hört om en annan mamma som flyttade sitt barn från den skolan för att de inte hanterade dess handikapp - och hur andra barn agerade kring handikappet - på ett bra sätt. Vidare om ett barn som flyttats till denna skola för att det tidigare har skolvägrat, men nu försiktigt slussas in på ett någorlunda tillfredställande sätt. Jag har också pratat med föräldrar till "normala" barn, som är nöjda med skolan och tycker att det är en bra stämning, och min make har också fått bra vibbar när han har vikarierat där. Han har varit runt på de allra flesta skolor i staden, och kan på rak arm säga flera skolor där han aldrig skulle låta våra barn gå, så jag litar på hans omdöme.
Hur det blir i skolan har så mycket med personkemi att göra. Vilka klasskamrater Elisabet får. Vilken lärare. Hur vi går ihop med personalen. Det finns inga garantier, var vi än väljer att placera henne, och då kan vi lika gärna välja den skola som ger oss minst stressmoment i vardagen, där chansen är störst att hon kommer att få gå tillsammans med åtminstone några barn hon känner från förskolan. Och nu när vi vet det här som Anna berättade, så kan vi ha det med oss när vi pratar med skolan. Försöka kräva garantier för att få resurs åt henne minst hela lågstadiet.
"Jag hoppas att jag inte har förstört något för er nu", sade Anna lite oroligt när vi lämnade mötet. Jag försäkrade att hon inte hade det, snarare tvärtom. Det är bättre att vara förberedd, och jag är inte särskilt lättoroad. Att oroa sig i förväg tar bara energi, jag väljer istället att tro att allt går bra.
Men, som ni vet, så tror jag också på bönens makt, och det är här jag lägger mitt preventiva krut, innan samtalen med skolan tar fart. Vill ni hjälpa mig? Ni verkar fortfarande vara ett femtiotal personer som följer vårt liv, det tolkar jag som att det är femtio personer som bryr sig om oss. Femtio personers tankar är starkare än mina ensamma.
Det spelar ingen roll om ni tror på någon högre makt. En önskan är ju en önskan, även om den bara riktas rakt ut i luften.
Tänd ett ljus, eller slut ögonen en kort stund och tänk:
Låt rätt personer komma i Elisabets väg, så att skolan blir så bra som möjligt för henne!
Nu har ju inte vi samma situation med samma variabler att ta hänsyn till, men jag känner ändå igen lite av tankarna. Ett tag lekte vi med tanken på att låta Anna gå i musikklass från fyran inne i staden. För att hon skulle komma i ett kreativt sammanhang som förhoppningsvis skulle ge mycket. Men sedan avgjorde närheten ändå. Att inte slita iväg henne från kompisar och så all logistik att fixa med. Det är som sagt så himla mycket som avgör vad som gör att skolan fungerar. En del bara tillfälligheter som man aldrig kan förutse. Någon som flyttar eller en engagerad lärare eller något annat. Jag tänker närhet och smidighet för alla parter. Ni har ju mer att ta hänsyn till såklart, men ändå. Kram
Weronica, jag tänker som du.
Vi skall förstås lyssna på vad som sägs om andra skoltyper, men det är ändå personkemin som skall stämma överens och där kan vi bara hoppas och be.
Jag följer din blogg och tycker du skriver så mycket tänkvärt! Jag har själv en dotter med Autism-diagnos som ska börja skolan till hösten. Vi funderar också över skolvalet nu. Jag ska sluta mina ögon och önska med hela mitt hjärta att rätt personer kommer finnas där för Elisabet och Alice när de börjar skolan!
Tänker på er!
Du har rätt i att det bara var miljöfaktorer som avgjorde för oss (dvs, närhet, skolväg, utemiljö osv.). Hur länge sedan var det Anna var med om placeringen på er näraskola? Om jag inte minns fel har er näraskola fått en ny rektor ganska nyligen- kanske är det helt rätt person :-). Kommunens samordnare (hon från Norrköping) hade INGA åsikter om vårt skolval däremot var hon ett bra stöd när det gällde överföringen av resurs fsk->skola. Efter det är det ju upp till skolan. Just i det sammanhanget tror jag att det är viktigt att man har en bra kommunikation med rektorn redan från start. Gå på magkänslan liksom. Vi pratade med några andra skolor än er näraskola och vår skola när vi valde och vissa kändes inte bra.
Jag ska tänka särskilt på just er skolsituation framöver. Men jag har en bra känsla redan nu när det gäller er näraskola, och jag tror ni gör helt rätt när ni tänker på det praktiska och på Elisabets kompisar! Fortsätt som nu med tät dialog, då är jag helt övertygad om att det kommer att bli bra. :-)
Vi pratar skolgång hela tiden här hemma. Har också en femåring med särskilda behov. Bekymrar oss så för var vår M ska hitta en plats där det fungerar. Vi har dessutom flyttat så allt är nytt. Inga bekanta än i området. Om det blir den närmaste skolan kommer han inte att känna igen någon. Så svårt! Känner igen mig i dina tankar.
