cariad

I torsdags kväll var det ett informationsmöte och frågestund på Näraskolan, för alla föräldrar som bor inom upptagningsområdet. På sådana där informationsmöten är ju allt bara bra, det haglar fina ord om läroplaner och målsättningar - men jag fick ändå förtroende för dem. Vi talades vid en lång stund, både under den öppna frågestunden och efteråt. Jag ville förbereda dem på att de med största sannolikhet kommer att få en liten autistisk flicka till sig. Rektorn log och sade att Elisabet är varmt välkommen.

Fördelarna med Näraskolan är så många. Framför allt närheten.

Vi kan ta det lugnt på morgnarna. Lugn främjar alla.
Elisabet kommer så småningom att kunna gå dit själv, eller med en kamrat, och det kommer att höja hennes själförtroende.
Vi kommer att träffa skolkamrater och föräldrar överallt. Det är så roligt nu när vi kommer till pulkabacken, och barnen ropar "Hej Elisabet!"
Jag känner redan flera föräldrar som skall ha sina barn där, och som kan tala om för mig om deras barn berättar något om hur Elisabet blir behandlad.
Vi går nästan dagligen förbi den skolan och har många gånger lekt på skolgården, och kan snart börja säga "det här blir din skola efter sommaren."

Jag pratade också med läraren som nyss har fått Samuel i sin klass, pojken som tycker så mycket om Elisabet och som nu har börjat skolan. Det kommer ju att bli ett par studiebesök under våren, men i grupp. Jag frågade om jag eller min man fick komma ett par gånger med bara Elisabet, för att ge henne lite extra trygghet, och hälsa på i just Samuels klass så att han kan visa henne lite hur allt fungerar. Hon trodde inte att det skulle bli några som helst problem, utan tvärtom klokt.

I förskoleklassen, samt ettan och tvåan, finns två pedagoger i klassrummet. Behöver Elisabet extra stöd, så blir det en tredje som är mer uppmärksam på henne.

Någon annan skola kanske har en fantastisk pedagogik, men allt detta runtom är svårt att slå.