cariad

Igår läste jag lite vad jag skrivit för ett år sedan, och är glad att jag började den här bloggen. Framstegen blir då så tydliga.

För ett år sedan häpnade jag över att Elisabet sade en fullständig, korrekt mening.

För ett år sedan hade hon fortfarande inte hel koll på pronomen, och sade "din" om sina saker.

För ett år sedan hade hon fortfarande blöjor.

För ett år sedan gav vi upp samsovningen, och hon fick en egen säng. Nu kommer hon till ro mycket lättare. Om jag måste lägga mig samtidigt så kan det bli lite hela havet stormar, då jag flyttar runt lite, men det går bra det också.

För ett år sedan lämnade vi in ansökan om vårdbidrag.

Detta år bjuder på mycket spännande!

Redan i februari skall vi börja diskutera med skolan om hur vi bäst tillgodoser Elisabets behov, och i augusti är det dags för sexårsverksamheten.

Jag blir förhoppningsvis klar med min utbildning. Och fyller 40.

I sommar måste vi ansöka på nytt om vårdbidrag. Hur det än går, så har pengarna vi har fått hittills gjort en stor skillnad rent mentalt, vi har sluppit oroa oss för ekonomin och har kunnat unna oss lite extra som gynnar Elisabets utveckling. Tandemcykeln, en helgs stugvistelse, lite mindre arbetstid. Det sägs att man nästan per automatik får mindre bidrag när barnet börjar skolan. Hur det är med det vet jag inte, men nog känns det som att jag skulle vilja ha ännu större möjlighet att gå ner i tid när hon står inför en så stor förändring i sitt liv. Nå, den som lever får se!

Gott nytt år, och jag hoppas att ni nästa jul kan köpa boken Välkommen till Mysteria i julklapp till någon!