cariad

Igår var Elisabet bjuden på kalas till en dagiskompis. Jag hade först tackat nej, men när maken piggade på sig så frågade jag om vi fick ändra oss och det gick så bra. Så han följde henne dit, till en kvarterslokal där ett femtontal barn lekte. Och, för att tänja på gränserna, så provade han att lämna henne ensam där i trekvart.

Det hade gått jättebra! Hon hade visserligen inte fikat eller lekt tillsammans med de andra barnen, men varit fullt nöjd med att leka med några saker som stod på ett bord. Egentligen är det mest toalettproblemen som gör att åtminstone jag tvekar att lämna henne ensam på kalas. Men en dag. En dag skall det också fungera.