En raktigenom perfekt julafton!

Sovmorgon. Förtjusta barn som öppnade sina strumpklappar. Den lilla vita katten gjorde förstås succé!
-Vet du vad den heter? frågade Elisabet.
-Nej?
-Jamis!
Sedan följde en dialog mellan Jamis och rävmamman Ai, där Elisabet själv intog båda rollerna.
Frukost framför Astrid Lindgrens jul, sedan gav sig hela familjen ut i det underbara vintervädret. Precis lagom varmt för att kunna göra en rejäl snögubbe och två snölyktor. Pulkaåkning och klättring i de höga snövallar som bildats på vändplanen utanför huset. Precis lagom plogat för att kunna åka spark. Grannpojken kom också ut, han är född i Sverige men föräldrarna kommer från Irak och hade aldrig sett en spark förut, så de fick prova.
Jullunch. Enda stunden på dagen som något av barnen var lite gnälliga. Roland ville inte ha någonting, men övertalades snabbt att äta lite köttbullar nere i soffan medan han spelade ett julgransdekorationsspel på iPaden, och med lite mat i magen försvann det dåliga humöret. Elisabet satt med oss och åt två rejäla portioner tomtegröt med kanel och mjölk.
-Vill du ha mer? frågade mormor efter första portionen.
-Tycker du det?
vilket betyder "ja".
Efter andra svarade hon vänligt på samma fråga:
-Nej tack, det behövs inte.
Kalle Anka, med mutter från de vuxna över bortklippta scener, och jag tog mig faktiskt en liten lur under några av inslagen. Därefter hjälptes barnen åt att lägga alla paket så ordentligt under granen, innan tomten kom, förvillande lik kusinen Jonas med vitt skägg och ölmage. Barnen öppnade sina paket så fort de fick dem, medan vi vuxna öppnade varsitt i taget laget runt. Riddarborgen gjorde stor succé, liksom smurflegot, eller, lego var det inte, megabit eller något sådant hette det. Ett trumset fick Roland också, som jag önskade åt honom under förutsättning att det fick stanna kvar här i Västervik, och å så stolt han var när han spelade! Elisabet fick en liten gitarr, som jag skall ägna en del av morgondagen åt att stämma så gott det går.
Resten av kvällen lektes det lugnt med diverse klappar, lästes nya böcker, lyssnades på ny musik, åts lite mer gröt och smörgås, och barar existerades. Barnen var fantastiskt lugna och glada hela kvällen, och var så stolta över sina nya nattkläder som de fick ta på sig. Elisabet ett långt vitt nattlinne med röda hjärtan, Roland en snickardresspyjamas. Jag läste sedan en lång stund för dem och släckte vid halv elva. Roland slocknade direkt, men vid midnatt låg Elisabet fortfarande och pratade och funderade. Intensiv dag det här.
-Har det varit roligt idag? frågade jag henne när jag kramade godnatt.
-Ja!
 
En julafton kan inte bli mer perfekt än såhär!

Kommentarer
Postat av: mamma på 70-talet

Fortsatt god jul till er, det var så roligt att läsa om ert lugna julfirande. Jag är en av de som tycker som du: självklart ska inte bara barnen, utan också de vuxna ha julklappar! Vad lär vi annars barnen om att ge och få, och glädjen i att få ge??

2012-12-25 @ 14:11:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0